Detta beror på att den högre friktionen i vattnet gör att corioliseffekten (orsakad av jordens rotation) driver ytvattnet åt höger. I underliggande vattenskikt gör den allt mer tilltagande friktionen att vattnet drivs allt längre åt höger samtidigt som strömmarna avtar.

Detta kallas Ekmanvridning eller Ekmanspiral och har fått namn efter den svenska oceanografen Vagn Walfrid Ekman som 1902 publicerade en teori som förklarar fenomenet. Vid havsytan vrids strömmen 45 grader jämfört med vindriktningen och när man kommer ner till ca. 50 m så är strömmen motriktad vinden. Sammantaget resulterar Ekmanspiralen i en transport av vatten ca. 90 grader åt höger om vindriktningen. Detta märks bl.a. av vid USA:s västkust där det ofta råder nordliga vindar.

Ekmanvridningen gör då att vattnet i de övre skikten transporteras bort från kusten och ersätts av kallt vatten underifrån, s.k. uppvällning. Detta har påverkan på klimatet längs kusten; San Francisco har t.ex. inte det varma klimat man kan tro med tanke på att det ligger på ungefär samma breddgrad som södra Italien.