Snö består av små iskristaller och varje enskild yta på dessa släpper igenom en del ljus och reflekterar resten. Det ljus som släpps igenom bryts när det passerar genom kristallen så att det kommer ut i en annan riktning än det kom in. Bara en liten del av ljuset absorberas av snön. På ytan av ett snötäcke finns det en mängd små kristallytor och det betyder att ljusstrålarna far omkring ett tag mellan dessa ytor innan de flesta av dem slipper ut "i det fria" igen. Det är det ljuset vi ser, och då solljuset innehåller alla regnbågens färger och alla dessa reflekteras ungefär lika bra mellan kristallerna, ser snön vit ut. Lite märkligt är dock att om vi belyser snön med färgat ljus, så tycker de flesta av oss att snön fortfarande är vit. Samma fenomen inträffar om vi håller ett vitt pappersark under olika sorters ljus. Anledningen sägs vara att vår hjärna jämför in- och utgående ljus och skickligt kompenserar för ljuskällans färg och på något sätt listar ut att någonting är vitt. Men jag minns att någon gång på 90-talet föll en speciell snö som i skymningsljus på många håll i landet lyste alldeles blå, det väckte uppmärksamhet.