Solen värmer marken olika fort beroende på vilken typ av terräng det är. Asfalt blir fortare varm än gräs, en mörk åker blir fortare varm än en granskog och så vidare. Marken värmer då i sin tur luften ovanför olika fort och över varm mark bildas bubblor med varmluft. Eftersom varm luft är lättare än kall kommer dessa bubblor så småningom att lossna från marken och stiga genom den omgivande kallare luften. Det är då möjligt för exempelvis rovfåglar eller skärm- och segelflygare att följa med dessa luftbubblor upp.

På sin väg uppåt avkyls bubblan långsamt och vid en viss nivå har den blivit så kall att den inte längre kan hålla kvar all den vattenånga som den haft med sig från marken. Vattenångan börjar då kondensera till små men synliga vattendroppar och slutligen bildas ett stackmoln, eller cumulusmoln. Rovfåglar kan hitta och utnyttja bubblorna från bara ett par meter ovanför marken och följer ibland med ända upp till molnbasen vars höjd varierar från ett hundratal meter till ibland omkring 3000 meter.