Alexander Dufva är biträdande stadsarkitekt i Örebro. Det är han som ligger bakom utseendet på det ombyggda Stortorget och också den som tagit fram förslag på hur Järntorget ska se ut när den ombyggnationen är klar.

– Det börjar med att politikerna har en vision, de vill att stadskärnan ska se annorlunda ut och som här, säger han och pekar ut mot Järntorget, att torget ska användas till annat än parkering i framtiden.

– Min roll är sedan att ta fram en skiss. Efter det skickas skissen på samråd och sedan är det många turer och flera personer inblandade innan man har bestämt sig för hur det ska se ut.

Som att torget ska få en skridskobana?

– Ja, fast skridskobana ser jag mer som en sidoeffekt av att torget får en stor fontän, påpekar Alexander Dufva och fortsätter:

– Mer intressant tycker jag ändå är det stora trädäcket som ska byggas ut mot Slottet. Det tycker jag är en stor grej, det blir häftigt.

Han kisar mot vattnet, ser förbi stenläggarna som arbetar sig meter för meter bort mot Storbron. Vi går vidare till Stortorget, Örebros paradtorg. Samma eftermiddag som vi går där ska torget invigas. Riktigt färdigt är det inte, några stenar till behöver läggas men sen ska det vara tiptop och omgjort.

Stortorget har till skillnad mot Järntorget inte fått ett lika förändrat utseende.

– När det gällde Stortorget var det många krav och väldigt styrt. Det gällde att anpassa sig efter hur handeln ville ha det, var cyklarna skulle vara, hur evenemangen skulle kunna hållas ...

Men blev det som du tänkt dig?

– Det blev lite bättre. Det blir så när folk börjar ta torget i anspråk, några åker skateboard, det dyker upp ett kafé vi inte tänkt på och så vidare.

Och är det något som inte blev så bra?

– Det som inte var bra var att trappan inte syntes så tydligt uppifrån.

Alexander går bort mot trappstegen som numera finns framför Likkistan. I början var det flera personer som råkade cykla utför trappan men nu har kommunen satt upp bänkar och pollare som ska fungera som ett slags skydd.

– Vårt uppdrag var ju även här att ta bort bilarna men om man står och tittar så finns det ändå bilar på torget. Det är några som hör till torghandeln, andra för att lasta av saker till ett evenemang, det är varuleveranser som måste fram. Ett bilfritt torg kanske inte alltid kan bli helt bilfritt.

Har det varit många synpunkter på att p-platserna försvunnit?

– Ja, det var mycket diskussioner i början både här och för Järntorget och visst kommer det fortfarande några synpunkter men man hade kanske trott att det skulle vara fler.

Men en annan, mer oväntad sak, var den heta debatt som följde på planerna att ta bort lindarna på Stortorget och ersätta dem med japanska körsbärsträd. Så här, efteråt, kan han le lite åt debatten som följde. Och att de var tvungna att backa och låta lindarna vara kvar.

– Många kom och frågade mig om jag tyckte det var jobbigt att det inte blev som jag hade tänkt det, men för mig var det aldrig så viktigt. Fast i fortsättningen måste vi kanske fundera på om vi har rätt metoder när vi ska föra ut en sån här sak. Nu var ju beslutet taget av politikerna när örebroarna vaknade och det blev kaos med namninsamlingar och låt stå-skyltar på träden.

Många har ju synpunkter på ombyggnationer och hur staden förändras. Kan du känna dig orolig för vad folk ska tycka?

– Nej, man är ju inte själv om besluten. Förr, på 1920- och 30-talet var det stadsarkitekten som bestämde hur husen skulle se ut, hur lägenheterna skulle vara utformade, hur trappräckena skulle sitta. Det skulle jag kalla prestationsångest. Nu är det så många fler som är inblandade, och det kan vara en styrka att det är många kockar som lagar soppan.

Kvällen när torget invigs står inte Alexander Dufva på scenen. Han håller sig hellre i bakgrunden. Gillar egentligen inte att synas och ler besvärat när fotografen behöver ta sina bilder. Helst vill han fortsätta var så anonym som möjligt.

– Jag går ibland och ställer mig på Järntorget, hänger lite vid kravallstaketet och tittar på arbetet. Folk vet ju inte att det är jag som ritat det nya torget och det är så jätteroligt att höra allas kommentarer.

Han fortsätter:

– Man känner att man jobbar med något meningsfullt, något som folk verkligen bryr sig om.