Det kan svänga snabbt i innebandy som ni säkert vet. En till synes klar ledning kan på bara ett par minuter bli till ett underläge. Och visst har vi har sett större och mäktigare vändningar än den som ÖSK Innebandy stod för under söndagen.
Men att göra det som nykomlingar i elitserien, med en trupp där rutin från stora sammanhangen är en bristvara. Det är, för att uttrycka det enkelt, imponerande.
0–3 i arslet efter två perioder är tillräckligt för att knäcka vilken nykomling som helst, där självförtroendet är lika skört som ett ägg som träffar marken.

ÖSK är inte en sådan nykomling. Tre segrar på de fem inledande matcherna är ett kvitto på det, även om jag tror att tränaren Peter Bjuhr håller med mig när jag säger att det är över all förväntan.
Att laget är på slutspelsplats just i detta nu är häpnadsväckande, med tanke på alla sågar som var framme på upptaktsträffen i Stockholm.

Varningslampa bör ändå tändas när ÖSK-spelarna tar sig friheten att i två perioder underskatta en elit-motståndare.
Det gjorde man mot Lockerud, och blev straffade direkt trots att gästerna tillhör ett av de svagare lagen i serien. Samma uppträdande mot de etablerade lagen och det blir däng med tvåsiffrigt.
Så lite skiljer mellan glädje och tårar för ÖSK. Om inte förr så hoppas jag att varje spelare har insett det nu.

Och innan hatten blir för hög så vill jag påminna att 21 omgångar fortfarande är ospelade i elitserien. Men samtidigt har ÖSK redan nu fler poäng än vad fjolårets jumbo Skellefteå orkade ro hem under en hel säsong.
Därmed vågar jag redan nu överlåta bottenträsket till andra lag i elitserien, även om ÖSK inte är slutspels-bra.
Nytt kontrakt kan det mer än väl bli, och större mål än så har heller inte laget den här säsongen.