Har ni inte läst de olika tränarporträtten som vi haft här i NA inför säsongen ska jag nu ge er en löst sammanfogad snabbresumé.

1. Det spelar ingen roll vilken ishall du väljer att besöka i vinter – alla tre lag ska spela en fartfylld, aggressiv och offensiv hockey.

2. Däremot finns det väldigt stora skillnader i de här tre herrarnas sätt att bygga lag.
Peter Andersson har sökt en homogen trupp med få utländska inslag.
”I fjol var halva laget utlänningar. Det funkar sällan bra. Nu tar vi in en, och det är en helt annan sak”, sa Peter då.
Osten i Lindlöven har gjort tvärtom och skeppat hit amerikaner, letter och en finne till sitt lagbygge och tycker att mångfalden berikar.
Kumla-Freddan kör helsvenskt och färgkodar dessutom sina spelare. Låt er inte luras av matchtröjans röda färg, därunder är alla Freddans spelare gröna gubbar. Röda, gula och gröna gubbar är en definition som hans mentala rådgivare använder för att hålla borta tärande egoister.

3. Den uppmärksamme läsaren har kanske noterat att fordonet buss varit en gemensam nämnare mellan lagen i förhandsreportagen.
Peter Andersson ska bygga en identitet som gör att motståndarna längtar efter nästa match i den stund som spelarbussen kör in till Behrn arenas ishall. Den knäckande tanken på att det där är omöjligt att plocka poäng ska smyga sig in i motståndarnas buss likt ett elakt virus. Då måste man vinna mycket där först.

I Kumla tog man fasta på busskrämseltaktiken, men kände att det fanns snabbare sätt att sprida skräcktankarna och döpte därför om Moab-hallen till Weidermans buss arena, döpt efter den mycket ondsinte karaktären Charlie Weiderman i Spider man.
Lindlöven har å sin sida köpt en minibuss dekorerad med dekalen ”Främlingslegionen” för att skjutsa runt på sina importer och på så sätt ge motståndarna skrämselhicka.
Ja, sammanfattningsvis är alltså pucken rund och sanningen kanske något elastisk.