DN:s krönikör Johan Esk kallar Guardiola för en ”pajas” som ”aldrig lärde sig använda Zlatan” och inte klarade av Zlatans personlighet.
Det ligger något i det.

Men det betyder inte att tränaren måste ändra sin stil för att tillfredsställa en enskild spelare. Däremot om att få spelarna att köpa ens ledarstil helt och hållet.
Även i en aningens mindre klubb, som Kif Örebro, gäller samma sak. När jag i somras flyttade från Malmö till Örebro blev det ur ett damallsvenskt perspektiv något av en kulturchock.
Jag lämnade behärskade och coole Malmötränaren Martin Sjögren och kom till frispråkiga och högljudda Richard Holmlund. Malmös Martin Sjögren hörs inte under matcherna och är eftertänksam även efter en klart provocerande fråga.
Richard Holmlunds uppfordrande stämma hörs regelbundet under matchens 90 minuter och han kan ge provocerande svar även på en eftertänksam fråga.

Här finns inget rätt eller fel. Båda stilarna kan funka, så länge man har spelarna med på noterna. Det verkar Holmlund ha vars spelare försvarade honom efter att fotbollsexperten Malin Swedberg förra sommaren konstaterade att det är ”skitjobbigt att höra sin tränare gapa som en galning i 90 minuter” – med Holmlund i åtanke.
Mittfältaren Elin Magnusson försäkrade då att de gillar hans konstruktiva kritik under matcher samt att de dessutom vant sig vid det här laget. Det understryks av de nickar, svarande blickar och tysta leenden som växlades i samförstånd mellan Holmlund och spelarna i matchen mot Jitex.

Fast Holmlund var inte tyst så klart.
Hoppas bara att alla i laget känner likadant. Alla reagerar inte på samma sätt på konstant återkoppling under matcherna. De spontana tillrop som höjer den ena kan sänka den andra. Men det tror jag faktiskt Richard Holmlund har stenkoll på.
De som sitter nära Kif:s avbytarbås under matcherna kan säkert uppfatta Holmlund som en rätt bufflig och aggressiv typ. En kombination av ett högt tonläge, norrländsk dialekt och ett råbarkat yttre.
Men Richard Holmlund är mjuk under ytan och följsam bakom de stora orden och gesterna. Lite som José Mourinho om vi ska fortsätta på Zlatan-spåret.

På samma sätt som Holmlund kan Mourinho leverera oförglömliga citat och ge kängor åt höger och vänster. Men tvärtemot Guardiola fick Mourinho Zlatan att köpa hans stil.
Under Mourinhos alltigenom arroganta yta verkar det finnas fingertoppskänsla i sättet att förhålla sig till sina olika spelare. Richard Holmlund är inte arrogant men har på samma sätt fingertoppskänsla bakom en bufflig yta. Han har spelarna med sig.

Då hostar säkert någon av er till vid tanken på att likställa Richard Holmlund med José Mourinho. Det gör jag inte. Men blandar man lite Mourinho med Lennart Jähkels rollkaraktär Leif i filmen Jägarna och toppar med Nalle Puh så har vi kanske Richard Holmlund i förenklad form.