Att kliva ur bilen i Ånnaboda i går var som att kliva rakt in i en vintersaga av Disney. Bulliga snövalkar på träden, strålande sol, och nästan överdrivet blå himmel.
Det var på tiden.

Wadköpingsloppets arrangörer har sannolikt slitit sitt hår under sportmössan ett antal gånger de senaste åren. År 2002, 2005 och 2009 genomfördes loppet tack var det väl utbyggda snökanonsystem i Ånnaboda, och 2008 blev det flytt till Gillersklack i den norra länsdelen.
Den senaste tidens snömassor är precis det plåster på såren som behövdes för det klassiska långloppet. Och i kombination med gårdagens väder kunde det inte bli annat än succé.
Arrangerande klubben Karlslunds IF slog deltagarrekord i modern tid med totalt 671 anmälda.
”Det här blir grymt” tjoade Karlslundsåkaren Mats Carlberg till NA-s team bara minuter före start. En sinnesstämning de flesta verkade dela.

Själv stod jag för uppvärmnings-underhållningen. Vi knallade upp i första backen efter start för att få bra överblicksbilder när skidmassan vällde fram.
”Inte kliva i skidspåren” är tydligt inpräntat i skallen, så jag klev snällt en halvmeter utanför och hade plötsligt snö upp till midjan.
Tur att bandykängorna var hårt åtsnörade.

En annan – mer proffsig – sevärdhet var skidsläkten Hedlunds framtidsnamn: Sexåriga Elias Hedlund underhöll med sin snabbhet i spåren när tävlingsdeltagarna farit förbi.
Granbergsdals IF norr om Karlskoga fostrar duktiga skidåkare – och ingen lär bli förvånad om Elias dyker upp i stora sammanhang i framtiden.

Den nya bansträckningen med start och mål i Ånnaboda – ett kortare och ett längre varv – kändes som ett smart drag. Nu kunde publiken se sina favoriter vid flera ställen längs banan utan att behöva förflytta sig så långt.
Många hade packar ryggsäcken för en heldag i skidspåren och följde åkarna runt banan.
Nästa års Wadköpingslopp vill jag ha ett par NA-skidor och något bättre kondition.