Båda matcherna visar ändå hur oerhört snabbt de två lagen har utvecklats på ett år.
Och det visar hur skönt kaxiga Örebro-lagen har blivit.
Förra säsongen harvade Eco – under namnet Örebro Basket – mot halvdana kompisgäng och farmarklubbar i division 1. Nu besegrar de jättarna i basketligan.
Och under stora delar av förra säsongen tvingades Örebro Hockey köra allmänhetens åkning i Grums och Mjölby. Nu pressar laget Leksands IF i storklubbens egen hemmaarena.
Och båda lagen gör det i samma sköna och självklara stil.

Det gör att jag tror att båda lagen har ett liv efter grundseriens slut.
”Vi var bättre än Leksand”, sa Conny Strömberg efter uddamålsförlusten.
Kaxigt. Och det är svårt att inte hålla med honom.
De två hedersamma förlusterna i Leksand den här säsongen har inte gett någonting i form av poäng. Men jag påstår att Örebro Hockey måste ha växt oerhört som lag i går.
Laget spelade i stort sett powerplay – trots lika många spelare på isen – i slutet av den tredje.
Och i slutskedet pressade kaxiga Örebro tillbaka stora Leksand som tvingades slå icing på grund av att de inte hann sikta mot det öppna Örebro-målet.

En anledning till lyftet är fyra viktiga pusselbitar i form av Lubos Pisar, Robin Olsson, Rastislav Pavlikovsky och Marcus Kristoffersson. Kvartetten är fortfarande färska i laget. När de har spelat sig varma är jag övertygad om att segersviten kommer. Och det är det som krävs för att Örebro ska utmana om Bofors om sjundeplatsen som bär till playoff. Eller som Conny Strömberg sa i går: ”Vi behöver en streak.”

Från läktarplats var det skön stämning i Ejendals arena.
Klackarna hånade varandra utan att hata.
Leksingarna upplyste Örebro-klacken om att de är sämre än Kumla. Örebroarna applåderade Leksandsfansen när hemmaklacken svarade på Örebrohånet med ramsan ”O-a, vi är scooterraggare”.
Heder åt Leksandsfansen som också unisont stämde in i en ”Kämpa Lihagen”-ramsa.