Det är det som har varit snacket i innebandy-Örebro så länge jag kan minnas.
Den här tidningen har skrivit krönikor om det och sportchefer och spelare från både Lillån, ÖSK och – förr i tiden – Nerike Innebandy har pratat om det nödvändiga i samarbete.
Jag tror att det är totalfel.
Det går emot hela idrottens idé att tro att två klubbar blir bättre av att lägga ner vapnen och gå ihop för att bilda en vassare enhet.

Sanningen är att följande: När man slår ihop två påsar mediokra innebandylag så får man inte automatiskt ett läckert superligalag. Det man får är två blandade påsar mediokra innebandyspelare.
Det är några få riktigt bra toppspelare som ger ett bra elitlag. Inte massorna med habila utövare i bredden.
Och min övertygelse är att det är genom hård konkurrens som man slipar fram ett vasst elitlag.
Örebro-innebandyn ska i stället vara glada för och vårda den rivalitet som finns mellan ÖSK Innebandy och Lillån. Det är ju den konkurrensen som elitidrott handlar om.
Det handlar om att sitta på läktaren och bli så förbannad vid ett baklängesmål eller domslut att man slår näven i bänken så hårt att en hel rad med åskådare lyfter någon centimeter från sina sittplatser framför. Eller att man efter en förlust är så less att man mår fysiskt illa. Eller det omvända att man är så glad att man vill ta hela hallen i famn.
Alla de känslorna såg jag i Idrottshuset i går.

Det är en helt annan sak att stans två bästa herr-innebandylag just nu är i usel form och att båda – om det fortsätter så – riskerar att åka ur serien.
Det är förstås också ett problem att stans största innebandyderby var en krampaktig lerbrottning i division 1:s nedre divisioner.
Men att tro att en sammanslagning skulle vara svaret på det problemet är naivt.
Det handlar ändå till slut om kvalité.
Och det är kvaliteten som saknas i både Lillån och ÖSK – oavsett hur många gånger man slår ihop de två lagen.
ÖSK har i sitt problem i ett för stort glapp mellan gamla fixstjärnor som Anders Gabrielsson och Magnus Sörman som har sina bästa innebandymatcher en bit bakom sig i karriären och unga löften som Villiam Aspegren och Douglas Johansson som bör ha sina bästa framträdanden en bit framför sig i sina. Det är en generationsväxling och framtiden ser ändå ljus ut. Med lite rutin och framförallt lite flax kommer ÖSK att åka hiss uppåt i tabellen.

På söndagen passade Lillån på att sätta tummen rakt i ögat på storebror. Precis som den nederlagstippade lillebrorsan ska göra i ett hett derby med äkta känslor.
Lillån tog ledningen, drog sig tillbaka och kontrade bort ett allt mer desperat spelande ÖSK som hade fantastiskt svårt att träffa målet.
Segern är säsongens första och förhoppningsvis ett lyft för nykomlingen som trots allt bara har fyra poäng på de elva första matcherna.