Slitna klyschor som att: ”alla måste komma upp i nivå” och ”ingenting är omöjligt” kändes tröttsammare än vanligt. Men när tejpen gick upp, lyfte dimman framför hjälmarna, och hemmalaget bjöd på underhållning av hög klass.

Tack för festen. Det må sannolikt ha varit säsongens näst sista match, men vilken match då!
Grzegorz Walasek startade som en kanon i heat på heat. Unge dansken Leon Madsen visade att inte ens blivande världsmästaren Jason Crump var värd någon respekt ute på ovalen, och hans landsman Jesper B Monberg verkar äntligen ha hittat formen som den ska vara.
Publiken bjöds på många spännande heat, men något de flesta missade var den stora dramatiken i depån – och den gällde inte något av lagen.
Efter heat sju föll en äldre man ihop och sköttes om av ambulanspersonalen, vilket gav en dryg kvarts uppehåll – något som kändes som den perfekta laddningspausen för Vetlanda.
Men det stora rycket uteblev.
Gästerna toppade visserligen till sig första femettan i heat tio genom Jason Crump och Jaroslaw Hampel – men Indianerna höll ändå en sexpoängsledning till paus.
Det dröjde till sista ordinarie heatet innan Vetlanda gjorde vad som väntades – tog ledningen alltså – och den blev bara två heat lång innan krysset var ett faktum. 

Kvällens mest tveksamma: Jag gillar egentligen Thomas H Jonassons kompromisslösa åkstil, men speedwaymatcher har domare för att stävja allt för farligt beteende ute på banan – det borde ha gjorts i går. Kraschen i heat 13 var (i alla fall nästan) av avgörande karaktär.
Jonasson låg över bakre delen på Jesper B Monberg cykel innan de gick omkull, och Walasek som kom bakom hade ingen chans att väja.
Omstart med samtliga förare kändes inte okej.
Till och med Piraternas lagledare Stefan Andersson var helt inne på samma linje. Ja, jag blev också förvånad när jag såg honom i depån, men Piraterna som figurerade i guldsnacket före säsongen kom ju inte så långt som till slutspel.
Och Stefan gillar nog att vara i Sannahed – även om han kanske inte skulle erkänna det just i dag.

Reservfrågan: Jag förstår att Indianernas lagledning låter Niklas Eriksson och David Rohlén dela på reserveheaten, men jag hade gärna sett att debutanten Niklas fått köra båda.
Jag är säker på att han hanterat Magnus ”Zorro” Zetterströms lånecykel ännu bättre (han körde helt godkänt i första) om han fått en chans till att försöka. 

Till sist: Gzregorz Walasek är inte bara snabb på speedwaycykeln. Han har bra fart även när han springer med cykeln. Så snabb att han har banrekordet i Run Track Race (RTR) på banan i polska Zielona Gora.
På Kumla motorstadion är det dock Walaseks mekaniker Przemyk Zarzycky som innehar rekordet på en minut och tretton sekunder.
RTR innebär alltså att man ska springa till fots ett varv runt banan med cykeln, och vem som helst kan utmana banrekordet bara man följer reglerna:

* Man ska springa med en 500 kubiks speedwaycykel.
* Ha minst tre vittnen, varav en måste vara antingen ägare, mekaniker eller förare av cykeln.
* En tidtagare (kan vara något av vittnena). Vanligt tidtagarur eller mobil godkänns.

Något att ladda upp med inför nästa kvartsfinal kanske?