Jag blir mest faschinerad av ryttarnas mod. Varje gång jag går på terrängen kommer jag på mig själv med att hålla andan när en ryttare är på väg mot ett hinder och andas inte ut förrän hindret är avklarat. Fasta hinder i terrängen inbjuder inte till några misstag. Ett ordentligt islag och ekipaget ligger i leran eller vattnet och kravlar, så är det bara. 

Ett test gjordes i terrängen med ett par hinder som var rivbara. Med tanke på alla tiotals dödsolyckor som inträffat senaste åren runt om i världen i just terrängen och det säkerhetstänkandet som nu greppat sporten så är det inte ett helt oväntat steg. Framtiden får utvisa om idéen går att utveckla.

Årets stora nyhet på Segersjös terrängbanan, och även den nya publikmagneten, var utan tvekan när ryttarna skulle hoppa genom ett träd. Japp du läste rätt, genom. En av ekarna i Segersjös magnifika herrgårdspark har en stam som ett par meter upp i luften fått en klyka och växt vidare åt två olika håll. Arrangörerna som eftersträvar naturliga hinder har helt enkelt byggt en ramp upp och hästarna fick hoppa genom klykan. Hur coolt som helst men jag skulle inte för en miljon kronor prova på. Kanske är det också därför som jag håller mig till banhoppning och inte terräng. För det är när ryttaren blir osäker och inte ger hästen rätt support som det blir farligt. 

För mig blev Segersjös tävlingar hektiska på annat sätt då jag gjorde mitt slutprov till banbyggare under söndagsförmiddagens vanliga hoppklasser. Och blev godkänd måste jag stolt också tillägga. Att vara mitt uppe i tävlingen som funktionär gör att man får en helt annan inblick i det stora arrangemang med över 200 ideellt arbetande funktionärer som krävs för att klara folkfesten som Segersjö bjuder på. All heder åt dom som gör det möjligt att få till ett svenskt mästerskap utanför lilla Odensbacken.

Avslutningsvis en vädjan till alla män. Snälla sitt ner när ni kissar på offentliga toaletter. Det är inte kul att som tjej behöva sätta sig på en kissig ring.