Efteråt fick han frågan av en tv-reporter: "Hur kan du motivera dig för en sådan här match?"
– Det är inte svårt. Jag spelar fotboll för att vinna titlar. När man lagt av är det det enda som räknas, svarade Henke.
Det säger självklart en del om Henrik Larsson. Han som vunnit många stora titlar uppskattade också sorgebarnet Svenska cupen.

På Rambergsvallens ödsliga läktare satt jag och önskade att ÖSK hade haft lite av samma inställning. Klubben har aldrig vunnit en enda titel. Allsvenskt silver och en finalförlust i cupen är det närmaste. 
I år fanns chansen. Seger mot Häcken och bara två matcher kvar mot bucklan. Ja, till Europaspel hade en finalplats kunnat räcka om segraren varit densamma som i allsvenskan.
I det läget valde Sixten Boström att bänka åtta spelare från AIK-matchen. Ett kyligt taktiskt kalkylerande med tanke på att Trelleborg borta väntar i allsvenskan redan på måndag. Men signalen det sänder är inte den heta, brinnande längtan efter ett cupguld.

Mot Häcken saknades den sista tyngden framåt, och i backlinjen läckte det rejält mellan Joakim Gren och Bertin Zé.
Som utomstående kan man tycka att proffs-spelare borde klara av det täta schemat. Särskilt nu efter en månads allsvenskt uppehåll.
Trelleborgs assisterande tränare Alf Westerberg satt också på läktaren. Han uttryckte öppet sin förvåning att inte fler etablerade spelare startade matchen "nu när det är så nära finalen".
Kanske lätt för honom att säga som inte hade ansvar för just ÖSK-truppen.

Jag köper att Sixten Boström vet bäst om laget. Ingen kan ju på fullt allvar påstå motsatsen eller att han inte skulle vilja vinna cupen.
Men resultatet uteblev. Hade ÖSK vunnit hade ingen gnällt. Nu måste Boström nog vara beredd på att det kommer att göras det i några dagar.

Allra sist: All heder åt den stora klacken Kubaner som sökt sig till Hisingen. De orkade i alla fall stå upp för laget igen.