Okej. Det är lätt att snacka om vad Kif Örebro borde och inte borde göra, och helt glömma bort motståndets kaliber. Linköping är sannolikt seriens mest spelande lag, och i mellan åt var det bara att luta sig tillbaka och njuta när de blåa rullade upp anfallen.
Hemmamålvakten Sofia Lundgren behövde sannolikt inte duscha efter matchen, hon stod mest still mellan sina stolpar och tittade på.
Och det går inte att spela några ”lycka till-bollar” när Faith Ikidi regerar i backlinjen. Vilken klasspelare! Hon tog hand om allt, gick aldrig bort sig och skötte uppspelen utan stress.

Kif Örebro var inte direkt dåliga mot Linköping. De har spelat bra mycket sämre och ändå fått med sig poäng tidigare, men mot ett lag som Linköping knackar verkligheten på dörren.
Om Linköping var kollektivt strålande, var Kif kollektivt lite sämre.

För att vinkla av från den i Kif-ögon inte så roliga matchutgången tittar vi i stället närmare på ett fenomen som är lika tydlig vilken liga man än väljer: Domarnas – allt för ofta – stora respekt för landslagstjärnorna.
När Jessica Landström blev av med bollen till Olina Vidarsdottir behövde hon bara lägga sig ner för att få frispark. När hon sedan behagade ta sig upp på fötterna igen bad hon om hjälp från domaren som gladeligen drog upp henne.

Jag vet att den uttalade ambitionen från förbundet är att damallsvenskan ska dömas av kvinnor och det är ju bra, men jag har varken hört eller läst att det är andra regler som ska tillämpas.
Snubbla och få frispark. Bli av med bollen i en närkamp och få frispark. Låt lite ledsen och få frispark. Damallsvenskan måste vara Filippo ”titta jag ramlar” Inzaghis våta dröm. Och då menar jag enbart domslutsnivån som ibland – inte alltid – är högst märklig. Den är allt annat än utvecklande.
Vill vi utbilda elitspelare i damallsvenskan måste fotboll få vara fotboll oavsett vem som spelar.

Till sist: Jag vet att det var ett tag sedan nu, men jag kan inte riktigt släppa det än (och det kan vara trevligt att minnas nu).
Jag var ledig och endast på plats som åskådare när Kif Örebro slog hudkrämsklubben LdB Malmö. En smörjning som hette duga för det stjärnspäckade skånelaget med guldambitioner.
Malmötränare Jörgen Pettersson såg lidande ut på bänken. Kanske längtade han tillbaka till våra ”efter matchen-samtal” på småländska Myrvalla när han var tränare för division 2-gänget Myresjö, och jag själv slet som ensam sportredaktion på Vetlanda-Posten.
Undra hur han kände sig i går efter 0–4 hemma mot Sunnanå?