På glänsande våt is och med hejaklacken Svampen som kompade på trummor och tamburin skrev ÖSK Bandy historia i Motala i går.
Vid 15 tillfällen har det gulsvarta laget spelat serie- och kvalmatcher på Motala isstadion, alla utan vinst. Första mötet ägde rum 1979, det senaste i februari 2007.
Den 16: e gången bröts alltså den negativa sviten – om än knappt.

”0-4, jag trodde Motala var svårspelade på hemmaplan?” stod det i meddelandet från kollegan i Vetlanda som damp ner i mobilen i halvtid.
Jo tack, det var vi fler som trodde. Motala också.
Ett passivt försvar, dåligt hörnskytte och offsideåkningar i parti och minut. Det var ingen kul kväll för de blåtröjade - inte första 45.
En Motalareporter tänkte högt: ”Vilket lag är det egentligen som är nykomlingar i elitserien i år?”
Men det blev bättre – för Motala alltså. Som de flesta ÖSK-supportrar nog vant sig vid är stor ledning tidigt, lika med nagelbitning in i det sista.
Motala lärde sig läxan efter sju misslyckade hörnor där ÖSK stått som packade sillar utan att rusa. Den åttonde slog Johan Thorsson stenhårt och högt i mål.
Den andra halvleken lämnade ÖSK nästan helt över taktpinnen till hemmalaget som utnyttjade medvinden över isen ypperligt.
Tur att gästerna redan dirigerat klart den föreställning som gav en seger lika efterlängtad som viktig.
Och tur att de har Mats-Olof ”Pricken” Hallmans i målet. Ett värvningskap som utöver sina kanonräddningar är riktigt god vän med både ribban och stolparna.

En tågbiljett till Uppsala den 21 mars 2009 kostade i skrivandets stund 196 riksdaler. Det går att gå från stationen till Studenternas – en vårpromenad som uppladdning inför SM-finalen kan inte vara fel.
En dröm på en pressläktare i Motala eller en realistisk glimt av framtiden? Ja inte den här säsongen, men man kan väl få sväva i väg lite?
ÖSK Bandy vinner, 6-5 i en match där jag - mest för artighets skull - sa vinst med uddamålet när ordförande Hans Eklind frågade mig om vad jag trodde innan matchstart.
En match med derbykaraktär och hårdför stämning en regnig och alldeles för ljum novemberkväll säger inte mycket om en hel säsong, men det här steget – eller borde jag säga skäret? – är verkligen åt exakt rätt håll för ÖSK Bandy.
Ja, första 45 minuterna alltså. Andra halvlek lägger vi till handlingarna och hoppas att de samlar mycket damm.

Matchens kråka: Speakern förvarnade om sin dåliga röst innan matchstart, strax därefter började den dra sig tillbaka.
Han kraxade fram laguppställningarna, och i takt med att målen ramlade in bakom Martin Heurlén i hemmamålet blev den allt svagare. När Motala började knappa in gjorde han av med sista resurserna på ren glädje.

Till sist: Tack till Christer Johansson i Eskilstuna för den historiska bandyfakta som inleder krönikan. Äras den som äras bör.