ÖSK kom till spel i premiären med ett försnack som man brukar höra på en amerikansk självförbättringskurs som säljs via tv-shop. Ändå såg det inte ut som laget vågade vinna elitseriepremiären. När Hammarbys spelare vek ned sig med darrande nerver tog inte gulsvarta ÖSK chansen. Nye lagkaptenen Lasse Buskqvist missade den bästa chansen från straffpunkten redan efter tio minuter.
Det är sådana chanser som laget inte har råd att missa.

Man ska komma ihåg ett par saker.
Det är bara i Örebro som ÖSK numera räknas som en gammal klassisk bandyklubb.
Och nästan alla i övriga Sverige tror att ÖSK kommer att rasa ur elitserien med buller och bång.
En kollega som måste räknas till Sveriges mest initierade bandyjournalister ställde en fråga till mig på läktaren:
- Är det ett realistiskt mål att försöka att hänga kvar för ÖSK?
Jag svarade självklart:
- Det får man verkligen hoppas...
Varpå en annan bandyjournalistprofil bakom min rygg fnös:
- Klart som fan att de åker ur.
Det sista med bred stockholmsk dialekt, men det kanske inte hör hit.
Det är i alla fall i den miljön som ÖSK:s spelare vistas. Ingen tror på dem. Och visar inte laget resultat snabbt, så tror jag att spelarna lika snabbt kommer att börja tro att lagets belackare har rätt.
Därför är det viktigt att våga ta chansen när den kommer.
Att våga straffa semifinallaget Hammarby - när storlagets spel inte fungerar.
Det är ju så att när försäsongssnacket är avklarat är det genom segrar man bygger anseende. Hedersamma förluster gräver bara din egen grav.

I går spelades bandypremiären en klar och frisk senhöstkväll. Zinkensdamms IP:s is var kritvit där mellan sekelskifteshusen som blickar ut över arenan. Då är det svårt att förstå att bandy-Sverige är helt upptagen med frågan om vem som är ute och vem som är inne.
Hallfrågan.
Idealiskt vore kanske att träna inomhus men spela utomhus - i alla fall när vädret är så underbart som det var den här premiärkvällen.
Men det kommer förstås andra kvällar.
När isen är plaskvåt och vinden pinar över Behrn arena.
Då kommer jag också att längta in.

Max Ericsson gjorde elitseriedebut som 17-åring och historiens yngsta ÖSK-spelare. Han gjorde det på välbekant mark där han har följt den äldre brorsan Jesper i Hammarby.
Jesper lämnade Hammarby för Uralsk Trubnik inför den här säsongen. När Max debuterade satt Jesper på ett tåg på väg 30 timmar in i kalla Sibirien.
Jesper, som älskar det glassiga livet på Södermalm, längtade nog till Zinken.
Max debuterade genom att spela på tre olika platser, som defensiv mittfältare, på kanten på mittfältet och som back.
"Honom släpper vi inte till Hammarby, han blir bättre än Jesper", raljerade ÖSK-tränaren Kjell Ljusberg på presskonferensen efteråt.

Gripen, Motala och Kungälv inom fem dagar nästa vecka. Minst en seger och en oavgjord krävs för att ÖSK ska få godkänt betyg efter den första intensiva elitserieperioden.