Alternativ. Valmöjlighet, annan utväg, variant. Det finns flera ord för samma sak men betydelsen är glasklar.
Det Lif Lindesberg i allt för hög grad saknade förra säsongen har man nu – möjligheten att förändra och anpassa spelet.

Gårdagens Tumbaslakt var visserligen inte den bästa för när det gäller att peka ut Lif:s nya mångsidighet. Det behövdes liksom inte så mycket trixande för att avgå med segern, men en sak stod väldigt klart: 3–2–1-försvaret fungerar ypperligt mot de svagare lagen i serien.
Tumba behövde nästan sju minuter för att få hål på Lif Lindesberg. Gästerna fick ingen styrning på avsluten, och Richard Larsson räddade de bollar som letade sig mot mål.
Nu gäller det att putsa och trimma. Att hitta rätt även mot de stora kanonerna, och att få växlingen till det mer klassiska 6–0-försvaret på linjen att fungera felfritt när det behövs.
Stigen är upptrampad, men Lif Lindesberg måste nog avverka några kilometer till innan den är tydlig nog.

Men kul var det.
Gårdagens match i Idrottshuset förvandlades snabbt till ett något försenat Halloweenparty i sprakande pumpaorange, och gästerna hade inte alls lika roligt som värdlaget.
Hemmapubliken fick handbollsgodis och storknade förtjust.
Att kalla det för en skräckupplevelse för Tumba vore att gå för långt – de var snarare irriterat frustrerade – men målvakten Mikael Aggefors hann nog uppleva tillräckligt innan han blev utbytt för att drömma en och annan mardröm om vindsnabba Oskar Erixon.
Högersexan satte allt innan han sedan fick vila sista 20 minuterna av andra halvlek.

Då passade Lif-tränare Ilja Puljevis på att lufta det yngre gardet med Daniel Blomqvist, Vasilij Lundberg, Fatlum Ahmeti och Jacob Nelson, och det blev stundtals lite rörigt.
Tumba fick tröstmåla ett en kort period då Lif gått i baklås, men kom ändå aldrig nära nog för att ge matchen någon som helst nerv.
Ungtupparna må sakna flygfärdiga vingar, men de visar vilja och hänger inte med huvudet trots missade lägen.
En mer rutinerad Lif-spelare som inte alls nätade så flitigt som han brukar var Tobias Warvne. Bra tycker jag.
Warvne drar allt som oftast det tyngsta lasset på nio meter och matchas hårt – i matcher som den i går bör och ska de andra kliva fram.

Mest symboliskt för onsdagens matchbild måste ha varit när Tumbas skyttekung Roger Järleholm är på väg från målet med höjda armar, och ett målflin på läpparna.
Ett leende som snabbt dog när han insåg att Lif-målvakten Richard Larsson böjt ryggen åt fel håll och med ena handen lyckats gräva fram bollen innan den var över linjen.
Larsson hade god hjälp av sitt försvar större delen av matchen, men där var han helt ensam om triumfen.

Tumba gjorde 12–9 sedan radade Lif upp sex raka mål och spiken var så att säga nedslagen i den berömda kistan – Tumba var ett slaget lag efter drygt 20 spelade minuter.
Visst det är alltid match i 60 minuter – precis som Ilja Puljevic torrt påpekade för NA:s reporter – men bara till ett av ordets exakta betydelser. Kampen om segern var avgjord innan domaren blåste av första halvlek.
Och som han blåste förresten. Han måste ha fått en ny visselpipa – mina öron minns den än, och jag satt ändå allra längst upp på läktaren.