Spansk presskonferens. Ett konstant smatter av frågor halvkackigt tolkade till svenska, levererat i hörlurar som hängde kavat på mina alldeles för små öron.
På det stora hela underhållande.
Speciellt när förbundskapten Aragones fick ett ex av den svenska, rosa sportbilagan framskickad till sig på podiet.
"Ja, det är ju Ramos. Han ser ju strålande ut" sa Aragones lugnt om bilden där hans högerback poserar tillsammans med en svensk supporter på en österrikisk krog.
"Det var hans lediga dag. Nästa gång vi är lediga så kanske ni kan ta bilder på mig ute på något diskotek" sa Aragones, och drog ner skrattsalvor från det församlade pressuppbådet.

Så fort presskonferensen var slut tjurrusade de spanska journalisterna fram mot podiet och alla kameror riktades mot bilden på Ramos.
Hatten av för Aragones som skrattade och bjöd på sig själv, i stället för att prata om lagmöten och interna diskussioner.
Men det var inte bara skoj och glada miner. Nej, det var egentligen de enda. I övrigt är den vithårige förbundskaptenen lika diplomatiskt urtråkig som sin svenske kollega.
Svarade artig på frågor och sa egentligen ingenting om någonting.

Svenskfesten har flyttat till Innsbruck och i kväll briserar den första partybomben. Stämningen i stan har varit ständigt stigande, och en promenad i stadskärnan är en kavalkad av färger, sånger och galna hattar.
Kroatiens fans sjunger fortfarande: "Auf wiedersehen Deutschland, auf wiedersehen" och de österrikiska fansen torkar glädjetårarna efter den räddande straffen, och ser fram emot nästa match.
Efter Schweiz platta fall behöver Österrike turen på sin sida. Så länge ett värdland fortfarande har chansen till avancemang, får festen extra bränsle.
Men i Innsbruck tror jag visserligen att svenskarna kan hålla festen igång utan hjälp.