ÖSK måste köpa sig ur anfallskrisen
Halva allsvenskan är spelad och ÖSK jagar mål för att klättra upp ur kvicksanden som täcker spelarna upp till näsan.
Problemet är bara att halva anfallsuppsättningen är gjord i porslin och inte ens tränar med laget längre.
Nu måste ÖSK köpa en forward för att ha chans att rädda kontraktet.
Relaterat
Artikelserie
- Johan Arvidsson:
- Krönikor av Johan Arvidsson, journalist på NA:s sportredaktion.
- Forwardskris - men bara i anfallet 2012-11-08
- Byxlös - men inte segerlös 2012-10-15
- Peters koja är snart ett slott 2012-09-04
- Lägre lön - men ett värdefullt val av Pia 2012-09-03
- Magiskt slut som var värt mer än en poäng 2012-07-22
- Klarar ÖSK sluta följa efter Halmstad? 2012-06-13
- Forwards mål är ÖSK:s mardröm 2012-05-27
- Indianerna brända - men inte rökta 2012-05-23
- William och viljan ger ÖSK hopp 2012-05-18
Tänk att det alltid handlar om den där anfallsfrågan. Den centrala när ÖSK spelade 4–3–3 är minst sagt central fortfarande. Det har den egentligen varit sedan Kim Olsen flyttade hem till Danmark efter sjukdom i familjen. Sedan dess har många spelare kommit och gått utan att kunna sprida skräck i de allsvenska konkurrenterna.
Paulinho Guará gick från kobrafarlig striker i Örgryte och Hammarby till korridortraskare med stora lungor i ÖSK. Samma namn och samma land, men med tillägget de Oliveira hade varit ett önskat tillskott nu i ÖSK. Men den andre Paulinho drog hem i vintras och kom aldrig tillbaka. Personliga problem blev även ÖSK:s problem.
Där emellan har en småskadad och bortglömd Robin Staaf dansat en höst och räddat ett ÖSK-kontrakt. En Brunet Hay Pino hajade väldigt lite, pratade bara spanska med Paulinho, och försvann lika snabbt hem till Panama. Anthony Flood blev en av ÖSK:s märkligaste värvningar någonsin. Fick blåsor på fötterna på första träningen och var lika bortblåst på planen. Det listigaste Flood gjort var när han fick sparken av sin klubb på Irland för att han vägrade jogga ner efter en match.
Det var några av alla som floppat i ÖSK-anfallet. Ni som läser den här krönikan kan säkert göra listan flera sidor lång.
När ÖSK spelat halva serien är vi här igen. I en hög av namn och undrar vem som ska kunna skjuta ÖSK kvar i allsvenskan.
Andreas Haddad, han som en gång fick domen av en läkare att han aldrig mer skulle kunna spela fotboll, har varit skadad i mer än ett år igen. När jag pratade med Haddad på tisdagen fick jag en känsla att det inte är säkert om han kommer spela en minut mer i år. Ljumsken håller inte. William Atashkadeh utsågs till allsvenskans mest lovande spelare i Göteborgs-Posten för några år sedan. Det visade han i våras med fem mål och överlägset bäst i ÖSK. Näst bäste spelare har gjort två mål. Men Williams höst ser ut att bli en kopia av fjolårets. Ett evigt rehabiliterande och ett självförtroende som slukas av höstmörkret.
Peter Samuelsson är den tredje centermusketören. Känningar redan när han värvades till ÖSK. Konstgräs, ökad träningsdos, sjukdom och fotskada – sedan var det även game over för honom. På ÖSK:s träning i går på Trängen utgjorde återigen Marcus Astvald ensam spets med Tobias Grahn i en fri roll bakom. Tillsammans med talangfulle Kalle Holmberg (minst lika mycket central mittfältare) och Kushtrim ”Jag är van att få hoppa in sista minuterna” Lushtaku är det i stort sett höstens anfallspott i ÖSK.
Det håller förstås inte när ÖSK går in i en stenhård slutspurt som kommer innebära nya skador och viktiga knockoutmatcher. Och knappast tid för experiment.
