Då hjälpte inte ens en seger mot ett oinspirerat Frankrike.
Tråkigt så klart, men fiasko? Lugn nu. Sverige hamnade i en tuff grupp där det på förhand stod klart att det skulle mycket till för att ta sig vidare. Hollands noll poäng i årets EM eller Italiens sorgliga sorti från tidernas sämsta VM-grupp i Sydafrika 2010 är fiaskon. Riktiga käftsmällar. Sveriges missade avancemang den här gången är bara en liten knäpp på näsan.

För jag är övertygad om att Erik Hamrén är på rätt väg. Bara det faktum att Sverige faktiskt hade ledningen i alla tre gruppspelsmatcherna visar att det lätt hade kunnat sluta annorlunda.
Problemet är att Erik Hamrén måste lära sig hitta en bättre defensiv balans i laget. Vi är många som har känslan att flera av målen som Sverige släppte in den här gången hade kunnat undvikas med lite bättre defensiv organisation.

Erik Hamrén verkar vilja ha sin gamla granne från Degerfors, Ola Toivonen, från start till varje pris. I premiären mot Ukraina hamnade Toivonen på vänsterkanten med ett defensivt ansvar som han aldrig kommer att vara redo för. Mot Frankrike spelade han som spets och i den rollen passar han betydligt bättre. Toivonen är som bäst när han får koncentrera sig på offensiven.
Som när han vann duellen mot Mexes, rundade Lloris och träffade stolpen efter tio minuter i går. Bättre avslut önskas visserligen men Toivonen var ändå bland de bättre svenskarna mot Frankrike.
Hamrén hade lärt sig läxan från Ukraina-matchen. Synd bara att det redan var för sent.

Den största utmaningen inför stundande VM-kval blir att få ihop en fungerande backlinje. När Olof Mellberg slutar i landslaget står vi med Jonas Olsson och Andreas Granqvist som tilltänkt förstaval. Olsson tampas förvisso mot klassanfallare i Premier league varje vecka men någon internationell storback är han inte. Han kommer för övrigt aldrig att bli det heller. Och att Granqvist enligt italienska medieuppgifter varit aktuell för Milan under våren säger betydligt mer om Milan än om Granqvist.

Mellberg, som är så stor vinnarskalle att han skriker grova svordomar när han missar ett utslag under den första golfrundan med sin svärfar, kommer att saknas om han nu inte övertalas till att fortsätta under VM-kvalet. Var så säkra på det. Sedan är vi väl många som hoppas på att han avslutar karriären i Degerfors den dagen det är dags att spela i Sverige igen.

För det svenska laget blev EM ett test som ändå visar att det går att skaka lag som England och Frankrike genom att spela ett eget spel. Det gör att den här insatsen är betydligt lättare att försvara än när Söderberg/Lagerbäck långbollade oss ur EM 2000 med dunder och brak. Ni vet, när Johan Mjällby var offensiv mittfältare och den klassiska 0–0-matchen mot Turkiet blev komediguld för en hånskrattande fotbollsvärld.

Ur det perspektivet blev det ett ganska angenämt EM trots allt. De svenska fansen som valde att följa laget på plats har haft det desto värre. Offrar man semesterkassan för att bo på en campingplats i Kiev förväntar man sig i alla fall att få dramatik in i det sista. De som stannade kvar till Frankrike-matchen (och de som åkte ner enbart för den) svarade för en av de större bragderna i detta mästerskap. Därför förtjänade fansen verkligen 2–0-segern mot Frankrike.
Och att ett drömmål av Zlatan visade vägen gör ju inte saken sämre.