Antalya har blivit mörkt. Berg äter sol. Det går fort att lära sig att 17.30 är det som om någon stänger av lampan när du är nere i källaren.
Och samtidigt knuffar in dig i frysen.
Så snabbt går det från att tre timmar tidigare ha suttit i bar överkropp och druckit kaffe till att blåsa i händerna och svära över att skinnhandskarna blev kvar i bilen på Arlanda.
En skum känsla, men jag gillar den.
På samma vis som personlighetsförändringen som ÖSK genomgått under vintern.

Jag har jobbat med ÖSK i drygt tre år, men aldrig har det varit roligare.
Hur förklarar man det efter den klart sämsta resultatmässiga säsongen under de åren?
Med utsatta stjärntapp som John Alvbåge, Nordin Gerzic, Fredrik Nordback och Magnus Kihlberg.
Just nu när inga tabeller existerar, poäng saknar värde och skyttekungar bara är på låtsas börjar jag fundera på om det inte var det bästa som kunde hända ÖSK.

Det går fort att bli bitter, tjurig och tycka att man skriker inför bomullsproppade öron. Oavsett hur ofta man rannsakar sig själv finns alltid felen hos andra.
Kanske hamnade Alvbåge och Gerzic efter alla sina år i ÖSK i den klassiska spiralen.
För att själv hitta genuin glädje igen krävs en förändring.
Får man den inte här och nu är det dags att hoppa på bussen. Det vinner alla på.

Jag hyllar alltid individualister och kommer fortsätta göra det. Jag går till exempel inte på hockey för att se en mach. Inte primärt.
Ibland frågar folk mig hur jag kan gå på Örebro-Sundsvall en ledig söndagskväll. Jag motiverar det då med att jag går för att se Conny Strömberg.
Profilerna och allt vad de har med sig i sitt bagage.
När elitidrottens resultatbägare rinner över är det skönt med folk som bryter mönster och lättar på hängslena.

ÖSK är för första gången under mina år på NA på väg att göra det nu. Andreas Haddad var en sådan positivt tidig värvning. Nu har det fortsatt med Tobias Grahn, som kanske är allsvenskans galnaste lirare, Jonas Sandqvist som osvenskt skönt verbalt avrättade backlinjen här om dagen på träningen, Peter Samuelsson som tillsammans med Degerforskompisen Christoffer Wikstorsson åkte utklädda till Antalya som Pettson och Findus, polack-israel-kanadensaren Tomer Chencinski som är så skönt härjig att han skulle kunna hålla i en egen talk show på Comedy Central.
Det finns säkert fler som jag missat. Men just nu skrattar ÖSK och det känns på riktigt.
Ett mervärde och ett sundhetstecken, oavsett vilka resultatmässiga krav som kommer att stämplas framöver.

Surfa in på na.se/sporten och kolla in NA-tv från måndagens sena träning. Där har ni videobeviset på att taket har höjts många meter.
Visst kan det snabbt ändras.

En serie ska börja och vinster och förluster ska betyda någonting. Men här och nu, där vi lever, skapas en grund som blir bärande för hela året.
Även om det under våren skulle knaka i fogarna behöver inte väggarna lossna.