3 m/s
Äntligen ett derby som kändes äkta
För ett par veckor sedan satt jag i Nobelhallen och bevittnade derbyt mellan Örebro och Bofors. Den gången blev jag besviken. Det var hatmötet som aldrig blev något hatmöte.
Relaterat
Artikelserie
- Johan Tollén:
- Tidigare krönikor av Johan Tollén, journalist på Nerikes Allehandas sportredaktion.
- Stor dramatik men med annat perspektiv 2012-05-16
- Två jämna målvakter – men till vilken nytta? 2011-12-06
- Iskall igen – men Zlatan har inget att bevisa 2011-11-16
- Hedersamma förluster ger ingen elitserieplats 2011-11-12
- Punkt för en säsong full av frågetecken 2011-10-29
- Tur att det aldrig är tråkigt att vinna 2011-10-02
- En match som vanns mentalt 2011-09-30
- Steget ännu större än väntat 2011-09-18
- Edda visade att Kif har modet som krävs 2011-08-18
- Tiga kan bli guld för Sverige 2011-07-10
- Sommaridyllen blev till en mardröm 2011-06-26
- Hoppas Valdet studerade Jonson 2011-06-23
- Kreativa ÖSK försvann på uppvärmningen 2011-05-03
- Konsten att gasa och bromsa samtidigt 2011-03-22
- Här handlar allt om snabbheten 2011-03-16
- Värdefull erfarenhet betalades med smärta 2011-03-13
Hatmötet som aldrig lyfte. Men allt jag inte fick se den gången fick jag se i går i stället. Med råge. Västerås-Örebro blev precis den matchen som man hade hoppats på förhand.
Kanske påverkade det att en serieledning låg i potten. Kanske var det båda lagens "psykningar" inför matchen som spelade in. Hur som helst så var det genuin derbykänsla när matchen väl drog igång. De båda klackara retade varandra med en lagom elak nivå. På isen var det tufft och hett men utan att urarta på allvar. Visserligen bidrog det tuffa spelet till att Örebro drog på sig mer utvisningar en vanligt. Men har man ett så stabilt box-play som Örebro hade den här gången så är det inget som sätter käppar i hjulet. Inte ens mot toppkonkurrenterna på bortaplan.
Örebro rider på en framgångsvåg som heter duga. I går spelade de ändå inte ens särskillt bra. Efter två perioder kunde de bara lyfta på hatten och tacka för att det fortfarande bara stod 2-2. Enligt statistiken fick Västerås i väg nio skott i mittenperioden. Det kändes som minst 90. Men Örebro kom undan med ett oavgjort resultat inför sista perioden och då kändes det som att matchen vägde över till gästernas fördel.
Det satt visserligen långt inne och kanske var det inte heller ett helt rättvist resultat den här gången. Men när serien summeras och tabellen ska räknas samman spelar sådana detaljer ingen som helst roll. Örebros så hyllade defensiv firade nya triumfer och tog laget till toppen av tabellen.Visst, det blev tre mål insläppta men hade mycket väl kunnat bli betydligt mer.
Målvakten Nicklas Dahlbergs superstatistik blev lite sämre. Men med flera svettiga räddningar i pressade lägen kan även han titulera sig matchvinnare ännu en gång. På tal om matchvinnare så var det ju passande att just Andreas Frisk fick dunka upp segermålet i nättaket. Frisk har gjort en lysande säsongsinledning men hade otur när han halkade olyckligt och bäddade för Västerås andra mål. Det går att reagera på olika sätt i en sådan situation. Att åka och alibispela på säkerhet resten av matchen är ett sätt. Frisk valde att kliva fram, ta ansvar och bli matchhjälte. Det är ett betydligt bättre sätt.
Nu toppar Örebro serien och visst talar mycket för att det här kan bli en mycket spännande säsong. Det nya Örebro bygger bakifrån och det är där alla stora lag har sin utgångspunkt. Men en kreativ Conny Strömberg och en hungrig Johan Wiklander kan man nå kvalserien. Lägger man till en solid defensiv kan man, faktiskt, nå elitserien.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 27 okt 2011 08:22 JUMP (Ej registrerad)
Kung Connys hopp lär kanske inte bli lika klassiskt som David Lee Rooth´s men va tusan på närkeslätten lär de inte glömma det i första taget.