Jag såg gamla tanter som levde sig in i varje heat och barn som hängde i klasar på staketet och viftade med sina indianflaggor när deras favoriter var först över mållinjen.
Indianerna är lika stekheta som vädret, och publiken trivdes även om hemmalaget bjöd publiken på lite onödig spänning.
Den här matchen borde Indianerna ha avgjort långt tidigare men när det som bäst behövdes klev Närkeslättens mest populäre polack Piotr Protasiewicz fram och avgjorde. Precis som ”Pepe” gjort så många gånger förr.

Indianerna tog sin tionde raka seger i årets elitserie – elva segrar av tolv möjliga – och nu snackas det vitt och brett om SM-guld. Kraven ökar även bland förarna. Årets sensation Joonas Kylmäkorpi kallade gårdagens match för ett bottennapp. Ändå vinner laget med sex poäng. Det tyder på klass, att vinna trots att laget har en mellandag. Just det faktumen gör att jag faktiskt tror att Indianerna kan gå hela vägen.
Det är bara att konstatera att årets indian-lag är ett av de bästa i klubben historia. Kanske det allra bästa, även om första guldlaget 1990 fortfarande känns magiskt. En 20-årig Henka Gustafsson svepte in som hela speedwayvärldens wonderboy med sitt lockiga hår som fladdrade i vinden och var näst intill oslagbar i Sannahed. Indianerna vann 11 av 14 matcher den säsongen, körde oavgjort i två och förlorade bara en enda match. I en ren guldfinal besegrades Örnarna på hemmabanan. Då trängdes 4960 åskådare på läktarna.

Det här var på den tiden när utländska förare fortfarande sågs som exotiska inslag. Indianerna hade en ständigt smajlande engelsman vid namn Simon Wigg. Han var VM-tvåa året innan och snittade över tio poäng per match. Wigg skrev för evigt in i klubbens historia innan han drog vidare. Dessvärre dog han i en hjärntumör några år senare, endast 40 år gammal.

Indianerna försvarade sitt guld 1991 – då med Henka Gustafsson och Michael Blixt som radarpar - men sedan har det sakta men säkert gått utför. Den absoluta botten nåddes 2007 då Indianerna faktiskt åkte ur elitserien men räddades kvar med hjälp av konstgjord andning eftersom Kaparna tvångsdegraderades.
Den förvandling vi sett sedan dess känns nästan overklig.

Men samtidigt som Indianerna gått framåt så är det många som påstår att speedwayen som produkt blivit sämre. Jag kan inte annat än att hålla med. De nya ljuddämparna gör att det inte längre går riktigt lika fort, lite samma effekt som när superdräkterna förbjöds inom simningen. Omkörningarna har definitivt blivit färre. I vissa tävlingar går det att räkna antalet omkörningar på ena handens fingrar. Förarna lyckas inte bygga upp den fart som krävs för att susa om på utsidan.
Men visst går det fortfarande att åka om. Det visade om inte annat Protasiewicz i går. Hans fräckis när han körde rakt emellan Tomasz Gapinski och Daniel Nermark två gånger om i det 14:e heatet var magisk att se, och slutade med att vals-duon kraschade in i varandra.
Det blev också slutet för bortalaget.
Och ännu ett steg närmare SM-guldet för Indianerna.