Efter förlusten mot Kalmar kan vi konstatera att ÖSK-motorn ännu inte går på full effekt. Det var motståndarlagets tränare den förste att ta upp på presskonferensen efteråt. Nanne Bergstrand tackade ÖSK:s oförmåga framåt och sitt egets lags försvarsspel för segern.
Bredvid satt en tränare som åter kastat in nya kort i leken i hopp om att få till en full hand. Brassen Paulinho premiärspelade från start som central anfallare. Fredrik Nordback gjorde årsdebut från start som mittfältskrigare. Båda gjorde det bra.
Ändå kammade ÖSK noll på hemmaplan igen.
Stenhårde mittbacken Michael Almebäck hemföll åt sin tendens att ibland överskatta förmågan att lösa alla situationer med beslutsamhet. Nu blev han grundlurad av Ricardo Santos vid hörnflaggan och momentet efter satt segerbollen bakom John Alvbåge.

Ett lag i disharmoni straffas alltid brutalt för enskilda misstag. I det stadiet befinner sig just nu ÖSK. En stor del av förklaringen ser jag i klubbens nya värvningsstrategi.
ÖSK-ledningen valde högst medvetet att vänta med sina tyngsta nyförvärv. När det europeiska värvningsfönstret stängde den 31 januari fanns fortfarande många klasspelare lediga. Detta utnyttjade ÖSK smart genom att få hit Valdet Rama, Kushtrim Lushtaku och Paulinho trots klubbens begränsade kassakista.
Men det finns som sagt två sidor av myntet.

Sverige har världens längsta försäsong. Ändå är jag övertygad om att ÖSK-tränaren Sixten Boström önskat att den varat minst en månad till i år.
Valdet Rama, Kushtrim Lushtaku och Paulinho är en anfallstrio med klass. Det är jag fortfarande helt övertygad om.
Men alla tre var rejält på efterkälken när de drog på sig ÖSK-tröjan. Både vad gäller fysiken och inte minst samspelet med sina nya lagkompisar. Och några fler träningsmatcher fanns inte.

Sixten Boström tvingas därför låta den allsvenska inledningen också fungera som inkörningsperiod för sina nyförvärv. Trion slipar formen i skarpt läge. I kombination med Nordin Gerzic, som halkat efter fysmässigt på försäsongen, och en småskadad målgörare Andreas Haddad så är utfallet knappast optimalt.
Tränare Boström tvingas till svåra avväganden. När domaren blåser igång är ett eller två byten redan är intecknade. Möjligheten att korrigera spelet utifrån matchbilden blir mer begränsad än med en startelva där alla har full fysisk kapacitet.

Detta försätter hela laget i en svår situation. De ute på planen vet att alla inte orkar göra jobbet fullt ut. Michael Almebäcks frustrerade kommentar efter AIK-förlusten om att ”för många vek ner sig” är ett tecken på det. I går ville han inte säga något alls.
Och spelarna på bänken eller läktaren grubblar över varför den som inte är fulltränad får ta deras plats.

Jag tycker ändå Boström gör rätt. Men alla måste inse att detta dilemma klart påverkat resultaten i seriestarten. Problemet är att årets upptrissade förväntningarna inte går hand i hand med en långsiktig utveckling. Det krävs faktiskt resultat på vägen.

Inget glatt att notera? Jo, underlaget. Det nya sprinklersystemet fick spelarna att emellanåt halka runt som om de hamnat i bandyhallen intill.

Allra sist: Kronblom har nu också officiellt bytt från ÖSK- till AIK-tröjan. Återinvigningen skedde i liggande ställning och något mer stilenligt var väl svårt att tänka sig.