På facebook och i olika bloggar har det kunnat läsas desto mer. Det här är ett ämne som väcker känslor. Självklart hos de drabbade men också hos alla hästägare som kan tänka sig in i situationen. Det handlar inte bara om vanligt ekonomiskt bedrägeri. Det är ju levande varelser. För dom allra flesta är en häst är inte bara en pengamässig handelsvara, det är ett djur som betyder något. En vän, en tävlingskamrat, ett stöd, en livsstil. Förstår att många just nu känner sig förkrossade.

En reflektion är om det här verkligen är ett lukrativt lurendrejeri? Att sälja vidare någon annans häst kan generera väldigt många tusenlappar. Men att slakta häst ger inte värst många kronor per kilo, uppskattningsvis blir det runt 1500 kronor för en häst. Och då ska den köras till slakteriet också vilket kostar bensin. Är det då värt allt besvär att prata och mejla i timtal för att genomföra hästöverförandet och sedan behöva upprätthålla fasaden i åratal av att hästen fortfarande lever och frodas? Tydligen är svaret ja eftersom det verkar ha hänt vid flertalet tillfällen men jag tycker det verkar vara ett väldigt meckigt sätt att tjäna sitt levebröd på.

Var på en föreläsning om underlag på ridbanor och i ridhus häromdagen. Konstaterar att precis som i övriga hästvärlden där det florerar lika många åsikter om saker och ting som det finns hästägare så är även ridunderlaget en komplex fråga. Ska det vara mjukt eller hårt, textilier eller inte, dött eller levande material? Att underlaget ska vara fast så ingen halkar kan i allafall alla enas kring. Enligt föreläsaren gärna så lik den naturliga steppen som möjligt som hästarna sprungit naturligt på i alla miljoner år innan de blev tamdjur. Låter klokt. Och svårt att mäta.

Att blanda i textilier i ridhusunderlaget är poppis nu. I Scandinavium hade de i år nytt underlag med just textilier och banbyggaren räknade med att bara underlaget skulle göra att hästarna hoppade en decimeter högre. Det jag funderar över är hur mycket strävan mot de perfekta förutsättningarna sliter på idrottsutövaren? Klart det sliter mer på Anja Pärssons knän med dagens snabba skidor och höga hastigheter än på Stenmarks tid. Utveckling som ger mer fantastiska idrottsprestationer är alltid trevligt. Bara inte idrottsutövarna, i vårt fall hästarna, får kortare karriärer för att dom inte håller för maximala påfrestningar.