4 m/s
Om några år får Beerbaum se upp
Amanda Landeblad – vilken talang! Det måste vara unikt att en ryttarinna först vinner hela kvalserien som hoppats under hösten och vintern runt om i Sverige, sedan ungdomsklassen på lördagen och därefter hela finalen. Snacka om att dominera!
Relaterat
Artikelserie
- Marion Johansson:
- Tidigare krönikor av Marion Johansson, frilansande journalist som bevakar ridsport åt NA-sporten.
- Elitlagen i Närke har imponerande bredd 2012-05-12
- I samma hjulspår som på stenåldern 2012-02-25
- Rolf-Göran är ridsportens Zlatan 2012-01-21
- Folkfesten i Globen något alldeles extra 2011-11-27
- Chock och sorg för hästvärlden 2011-11-07
- Läs på fakta eller var tyst 2011-09-21
- Ett ämne som väcker känslor 2011-04-17
- Skenanade kostnader ridsportens nya hot 2011-03-18
- Totilas - hästarnas svar på Usain Bolt 2010-10-08
- Förhalad ridskola pinsamt för Kumla 2010-06-11
- I lag blir minnena så mycket större 2010-05-16
- Förakta inte hästkrafterna 2010-04-18
- Örebro i topp - men Kumla kan bli flopp 2010-03-19
- Längre banor och fler hinder omöjlig ekvation 2010-02-05
- Dopningsreglerna är som ett skämt 2009-11-22
- Jag fascineras av ryttarnas mod 2009-08-31
- Svårt att värdera material i känslor 2009-06-28
Att titta på finalen var en fröjd. Trots att Amanda gick ut sist och egentligen hade all press på sig så såg det så avvägt och säkert ut att man aldrig blev orolig. Verkar som arrangörerna också räknat med seger för Kumlatjejen för på ärevarvet ljöd Jimmy Janssons låt ”Amanda” i högtalarna.
Nu har Amanda Landeblad vunnit i Scandinavium både som junior och ung ryttare. Det blev också en bra prisslant för helgens två segrar, lite över 20 000 kronor och det är säkert ett bra tillskott som kan räcka till en tävling utomlands.
En annan som vunnit i Scandinavium som junior är Angelica Augustsson från Onsala. Och i går fick hon chansen att göra världscupdebut och tackade genom att hoppa hem alltihop. I presscentrat utlyste sponsorn för klassen en tävling om att gissa vinnaren. Jag satsade svenskt, dock på Rolf-Göran Bengtsson, och jag är övertygad om att ingen trodde på unga Angelica.
Publiken fick före start veta att hon älskar att rida fort och det fick vi också se. När världsstjärna efter världsstjärna gick i mål med en rivning eller helt enkelt inte klarade att rida lika fort som debutanten satt vi där på läktaren och tittade på varandra och mumlade ”vad håller på att hända?” Härligast var prisutdelningen där glädjetårarna sprutade på Angelica så det knappt blev något sagt på segerintervjun.
Före världscupklassen hade jag förmånen att få gå banan tillsammans med banbyggaren Peter Lundström. Arenan i Scandinavium är speciell, formen är som ett ägg och publiken kommer väldigt nära. När mitt jobb som banbyggare på främst mindre lokala hoppningar är att förenkla för hästar och ryttare så hade banbyggarna här designat mer fritt med många genomtänkta konstigheter.
Eftersom det närmar sig världscupfinal så var banan svår, både enligt banbyggaren själv och den tyska ikonen Ludger Beerbaum. Den bestod av många svåra linjer och maffiga hinder som för mig som hobbyryttare mest liknar höghus. Mycket enfärgade hinder gör det svårt för hästarna att taxera men framför allt var hindren glesa. Att plocka bort en bom gör det klurigt för hästarna.
Ludger Beerbaum, som efteråt erkände att han var chanslös mot Angelicas tid, menade att Scandinavium nog är världens bästa tävling. Inte minst för publikens entusiasm som bär fram ryttarna till stordåd. Och visst var det mäktigt att få uppleva en sådan här dag med så stora svenska framgångar.
Om några år får Beerbaum och gänget se upp igen för kanske står Amanda Landeblad då på världscupens startlinje.
