Marcus Ericsson lever ett liv i 300 knyck. Trycker han inte gaspedalen i botten så att motorerna vrålar på någon tävlingsbana ute i världen så befinner han sig i något flygplan högt uppe i luften.
Då kan det vara skönt att komma hem till Kumla och vila upp sig i pojkrummet nere i källaren hos mamma och pappa. Där, bland drivor av pokaler, får Sveriges just nu hetaste racerförare änligen ta det lugnt efter ett galet år.
– Jag försöker vara en vanlig 19-åring så mycket som det går när jag är hemma. Veckorna runt jul är enda gången på hela året som jag har semester. I går var jag faktiskt på krogen, det är inte ofta, säger han och ler lite trött samtidigt som en kompis glider in från ingenstans och slår sig ner i soffan i vardagsrummet och börjar klinka på en gitarr.

Marcus var tvungen att leverera i år för att hålla drömmen om formel 1 vid liv. Och han levererade. Mentorn Kenny Bräck skickade honom till Japan. Ett test både för talang och psyke. Marcus klarade provet och kom hem som japansk formel 3-mästare.
Det trots minimala förberedelser. På grund av finanskrisen tilläts bara fyra tester inför säsongen och inga alls under seriens gång.
– Det var en enormt stor utmaning att hela tiden komma till nya banor jag aldrig sett. Det gäller att lära sig snabbt och vara lättlärd, sån är racingvärlden, säger han.
För att över huvud taget få någon som helst träning hyrde Marcus och Kenny Bräck en privatbil och gav sig ut på ett par av banorna.
– Det var inte mycket däck kvar på hyrbilarna när vi lämnade tillbaka dem, berättar han.
– Året i Japan var en jäkligt nyttig och häftig erfarenhet men det var väldigt tufft mentalt. Det är skönt att det är över men jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det.

Vad var jobbigast?
– Att befinna sig så långt bort, med åtta timmars tidsskillnad. I staden jag bodde fanns bara japaner och deras livsstil är annorlunda. Det är så många regler som alla följer till punkt och pricka.
Han drar ett exempel:
– En varm sommardag stack jag ut och sprang i bara shorts och bar överkropp. I Japan är alla fullt påklädda. Överallt stod folk och glodde. Kändes som om jag kom från en annan planet.

Striden om mästerskapet blev en thriller där Marcus med en djärv men just omkörning pressade sig förbi sin stallkompis och rival Takuto Iguchi fem varv före mål i det sista och avgörande loppet. Japanen var förkrossad efteråt.
– För honom var det på liv och död. Han ingår i Toyotas talangprogram och hade tryck på sig att vinna men nu blir det tufft för honom att gå vidare i karriären...
Annat är det för Marcus själv. Närkingen är just nu en av racingvärldens allra hetaste talanger.
Det finns bara tre F3-serier i världen – den japanska, brittiska och europeiska – och att bli mästare i en av dem imponerar på branschens mäktiga bossar.

Samtidigt är Marcus väl medveten om att hans varumärke snabbt kan raseras.
– När det inte går så bra, som i min GP2-debut i Abu Dhabi, så slår det tillbaka. Ena dagen är man number one och nästa dag no one. Det svänger jäkligt snabbt.
Inte ens 20 år fyllda är Marcus i en situation där hela hans framtid står på spel.
– Det är en hype i F1 att man ska ha superunga förare efter att förare som Lewis Hamilton och Sebastian Vettel slagit igenom tidigt. F1-fönstret är öppet från 19–20 år till 23–24.
Är man 25–26 år är det nästan omöjligt att komma in. Det innebär att man måste gå igenom alla klasser snabbt. Jag har pratat mycket med Kenny om det. På hans tid kunde man vara 30–32 år och ändå få chansen, så är det inte längre.
– De närmaste två åren avgör om jag hamnar i formel 1 eller om det blir något annat. Jag är 19 år och de närmaste två åren bestämmer hela mitt liv. Det är sjukt att det är så.

Det kan räcka med att Marcus halkar på en isfläck hemma i Kumla och bryter benet så är chansen borta. Av den anledningen har han slutat med snowboard och han tar inga onödiga risker.
– Men jag kan ju inte sluta leva, säger han. Klart att det är en press, men det är nåt jag får leva med.
– Jag försöker att inte drivas av att jag måste komma in i formel 1 utan i stället göra så bra jag kan varje gång jag kör, säger årets guldklockevinnare.