"Jimi - årets starkaste
ögonblick i Örebroidrotten"
Redan innan pucken släppts jublades det för en vinnare i Behrn arena. Strokedrabbade supportern Jimi Fritze hyllades av lagen och publiken med stående ovationer.
För mig var det årets finaste ögonblick i Örebroidrotten.
Relaterat
Artikelbilder
Bild: LENNART LUNDKVIST
Ishockey
I tider när rubrikerna handlat om utslagningen inom idrotten så känns det skönt att också kunna lyfta fram motbilder. För det blir lätt så i den dagliga rapporteringen, att alla de fina värdena som faktiskt finns där ute, inte får sitt rättmätiga utrymme när den krassa elitidrotten ska skildras.
Det pratas oftare om att hålla sig kylig och kall i avgörande ögonblick. Spelarna ska vara målmedvetna och fokuserade. Hänge sig åt träning, kost och disciplin för att inte låta något ovidkommande störa på vägen mot den stora framgången.
Ett av idrottsvärldens mest citerade ordspråk har inte gjort mycket för att mildra den bilden.
”Vissa säger att fotboll handlar om liv och död. Den inställningen gör mig besviken. Det är naturligtvis mycket viktigare än så”, sa legendariske Liverpoolmanagern Bill Shankly och fick lärjungar över hela världen.
Idrotten som en arena för den karge och hårde. En plats där hänsyn och omtanke låses in i omklädningsrummet av en materialförvaltare som kastat bort nyckeln.
Därför är det alltid lika befriande att få en glimt av en annan dimension. Idrotten som livgivare. Få ta del av en verklighet där egennyttan inte sätts i första hand, utan där både idrottaren och idrotten i stort ser till att livet faktiskt kan skänka människor ett mervärde.
Ingen som slog upp tisdagens NA kan ha undgått att beröras av 41-årige hockeysupportern Jimi Fritzes öde. Hur han mirakulöst besegrat döden och all läkarvetenskap och nu för en stenhård kamp för att ta sig tillbaka till ett drägligt liv i vardagen. Före sjukdomen var ishallen en naturlig del av den tillvaron. Den kommer definitivt att fortsätta vara det efter gårdagen också.
Från isen hade han då i sin rullstol sett en mäktig, röd banderoll vecklas ut av kompisarna, på den ståplats där han så ofta själv följt sitt favoritlag ifrån. Texten var lika enkel som stark: ”Kämpa Jimi kämpa”.
Han fick ta emot en check på 45 000 kronor som klubben och fansen i 14–3 samlat ihop till en rehabvistelse på Teneriffa. Han fick ytterligare en check på 10 000 kronor från lagkapten Henrik Löwdahl och Niklas Lihagen som tränare och spelare på eget initiativ samlat till.
När läktarna började skandera taktfast reste han sig mödosamt upp, vände sig mot publiken och höjde sin vänstra arm med knuten näve som tackhälsning till alla.
Det var starkt. Det var äkta.
Och det kändes ända in i hjärteroten på oss som var där.
För övrigt börjar det bli en god Örebrotradition att elitlagen stöttar utsatta personer. Minns ÖSK-truppens insatser för lagkamraten Yunus Ismail som också drabbades av stroke. Och Örebro Hockey har visat stor mänsklighet genom att låta Niklas Lihagen ta sig tillbaka i egen takt efter hjärtstilleståndet i Nobelhallen för tre år sedan.
Kom sedan inte och påstå att det inte finns goda förebilder inom idrotten.
Vad gäller själva matchen så kan vi konstatera att Örebro har hittat vinnarspåret igen. Detta tack vare ett ramstarkt försvarsspel i första hand. Två hemmamatcher i rad har laget nu hållit nollan.
Målvakten Henrik Lundberg fick debutera i allsvenskan i ett utsatt läge med en period kvar. Tingsryd fick bland annat chansen i fem mot tre. Men 21-åringen stod emot med hjälp av uppoffrande spelare framför sig.
Att sedan Örebro visade kvalitet när de fåtaliga lägena dök upp var ett annat styrkeprov.
Men starkast av alla denna kväll var förstås – Jimi Fritze.
