En sorts fanatism som både är vacker och lite tragisk, beroende på ur vilken vinkel man väljer att se den. Söderromantiken runt Bajen är fängslande. På samma vis har lilla Leksand hittat en in i fler hjärtan än som får plats i Dalarna.
Jag har varit Mats Åhlberg, Dan Labraaten och Dan Söderström i mer än en landhockeymatch på sjuttiotalet. Eller nån av bröderna Abris. Och varje gång jag passerar Djura, händer väl inte jätteofta, måste jag påpeka att härifrån kom Nils-Olof Olsson, som kallades ”Djura”.
Men det är nåt som inte stämmer. De folkkära klubbarna tycks ha märkligt svårt att förvalta den kärlek de får, att omsätta den i sunda och vettiga affärer. Kan inte se en enda svensk hockeyklubb med ett starkare varumärke än Leksands IF. Klubben säljer blåvita souvernirer varje år för mer pengar än de flesta allsvenska klubbarna omsätter.

Ändå står de nu igen med hjälmen i hand hos kommunen, en liten kommun, och vill ha hjälp med ett lån. 25 miljoner kronor fattas. För mig är det svårbegripligt att en klubb med så stark och bred uppbackning gång på gång sätter sig i samma prekära ekonomiska situation.
Varför? Kan det vara för att ledningarna för Leksand, och Hammarbys fotboll om ni vill, ser klubbens status som garanti för att inte behöva ta ansvar för pengarna. Att de tillåter sig chansningar med vetskapen att de kommer att bli räddade om det går åt helvete. Jag vet inte. Men konstigt är det.
Och såvitt jag förstår kommer Leksands kommun att borga för de där 25 miljonerna. Allt annat vore antagligen politiskt självmord.

Örebro Hockey ägnade en stund av andra perioden åt något liknande, men utan politik. Lämnade svängdörrar åt anfallande leksingar att fara ut och in i egen zon. Ljuset halvslocknade flera gånger, ledde till avbrott i spelet. För att låna tränaren Jens Gustafssons ord tycktes ljuset slockna i hemmaspelarnas huvud samtidigt. Det gav bara 0-1 inför sista. Då är närkingarna som starkast, hade vunnit alla tredjeperioder utom mot Almtuna (0-2) inför den här matchen.

Med lite flyt hade det gått vägen igen. Två moment gjorde att det gick åt andra hållet. Robin Olssons skott i insidan av stolpen, så toknära 1–1. Det andra var i mina ögon när domaren Shawn Warschaw valde att fria Pär Edbloms tackling i ryggen på Robin Gartner när Leksand spelade powerplay. Rätt typiskt att Patrick Hersley fick stänka in 0-2 i nästa spelsekvens.
Men totalt sett var masvinsten inte orättmätig alls. Att klubben bara värvat två nya spelare till laget som var vårens bästa i fjolårets allsvenska är ett jätteplus.

Att Örebros tränare Peter Andersson vill mala in kvalseriehockey i sitt lag från start är förstås smart. Sitter inte förstapassen ur egen eller mittzon dumpas och jagas det. Tätt bakåt först och främst. Men det kräver bättre effektivitet när chanserna kommer.
Och innan man spelar i kvalserien måste man ta sig dit. Det kommer inte att bli en lätt resa. Om någon inbillat sig det.