– Det är väldigt jobbigt, säger ivorianen Quattara.

I en ganska jämngrå fotbollsvärld sticker Samuel Quattaras historia ut.
Och ger också perspektiv på det till synes bekymmerslösa livet som fotbollsproffs.
För Samuel handlar träningsveckan med Degerfors om mycket mer än fotboll. Det är hans chans att få stanna kvar i Sverige.
– Jag går bara och väntar på vad som ska hända. Det kan komma ett besked när som helst att jag ska bli hemskickad, säger han när vi träffas efter onsdagens testmatch.
När vi träffades för ett år sedan pratade han bara franska. Nu har han lärt sig engelska och även om han ibland får leta en stund efter de rätta orden är det lätt att förstå hans oro.
– Jag tänker på det hela tiden och det påverkar mig när jag spelar. Men jag försöker att koppla bort det så mycket som möjligt, säger han.

Tvingad att flytta
För ett år sedan år sedan hade han varit i Sverige i ett år och bodde på flyktingförläggningen i Karlskoga.
Efter några månader i division 7 med FC Karlskoga spelade han under hösten med Örebroklubben Syrianska i division 3.
Tidigare i år kom beskedet att förläggningen i Karlskoga skulle läggas ner och Samuel och de andra på boendet fick flytta. De flesta hamnade i Lindesberg, men hur länge de får bo kvar där är det ingen om vet.
Kanske hamnar han i Säffle. Eller någon annanstans där migrationsverket har platser.
– Jag ska tillbaka till Lindesberg nu. Det är en liten by med mycket skog. Väldigt mörkt, säger Samuel och ler.

I internmatchen spelade Quattara ensam på topp i det vita laget. Han var aktiv, löpte mycket och tog för sig i straffområdet. Efter paus bytte han plats med Filip Andersson och flyttades ut på vänsterkanten.
– Det var en bra match tycker jag. Jag har lite svårt att hänga med i tempot, jag har inte tränat någonting efter säsongen tog slut, säger han.

Säsongen har han tillbringat i division 4 med Karlskoga SK. Men efter flytten från Karlskoga är det omöjligt att spela kvar, och nu hoppas han alltså på en chans i DIF.
Om han får ett kontrakt skulle det också innebära mycket större chans att få stanna kvar i Sverige.
Annars väntar med största sannolikhet avvisning tillbaka till Elfenbenskusten och hemstaden Bouaké.
– Det här är min chans. Jag måste visa att jag förtjänar ett kontrakt.