Biståndsminister Gunilla Carlsson säger att regeringspartiet ANC i Sydafrika visar tecken på att tappa det demokratiska fotfästet.
Ett försiktigt uttalande. Men ändå en tydlig markering.
Sydafrika är Afrikas överlägset största ekonomi. Landet är en fungerande demokrati. Sverige ger visserligen inte något bistånd till Sydafrika.

Men det sydafrikanska flygvapnet är utrustat med svenska Gripen-flygplan. Och Sverige spelade en ledande roll i att bekämpa apartheidregimen, som under så många år plågade sitt eget folk. Därför bör just Sverige höja rösten, när regimen i Sydafrika visar diktatoriska tendenser.
President Jacob Zuma är irriterad över kritisk mediebevakning. Både hans egna privata äventyr och den utbredda korruptionen är föremål för pressens granskning. Så nu tänker han införa en presslag som gör journalistyrket betänkligt riskabelt.

Om lagen går igenom kommer ministrarna – efter eget gottfinnande – att kunna hemlighålla i stort sett vad som helst. En journalist som påträffas med hemliga handlingar ska kunna dömas till 25 års fängelse av en särskild journalisttribunal, även om ingenting har publicerats.

Med sådana lagar skapas en underdånig och försiktig journalistkår. Den politiska makteliten blir en adel som slipper kritisk granskning, oavsett om personerna har skött sitt jobb eller inte.
Tänk tanken att Sydafrika skulle gå samma väg som så många andra länder i Afrika gjorde efter självständigheten. Från hopp om ett bättre liv, till en sörja av korruption och diktaturfasoner.
Det skulle vara en katastrof för hela Afrika, eftersom Sydafrika är så dominerande på kontinenten. Ett Sydafrika som sjunker ner i korruptionsträsket skulle också påverka resten av kontinenten.
Nej, vi ska inte måla allt i mörker.

Fortfarande är Sydafrika en fungerande demokrati. Fortfarande utsätts makten för kritisk granskning av dugliga journalister.
Men det finns en rad oroande tendenser.
Att biståndsminister Gunilla Carlsson nu säger ifrån är välkommet. Frågan är om regimen i Sydafrika bryr sig.