Tänkt dig att det skulle bli fred i Mellanöstern. Mellanösterns två bäst utbildade folk skulle börja samarbeta. I stället för en krutdurk skulle Israel och Palestina kunna bli en tillväxtmotor. Det skulle förändra stämningsläget i världen – och minska stödet för militanta terroristgrupper. Så när president Barack Obama talar om ett fredsavtal mellan palestinierna och Israel inom ett år, är det en storslagen vision.
Det är faktiskt inte så svårt att föreställa sig hur en lösning skulle se ut. Israel måste utrymma en del av sina bosättningar för att skapa förutsättningar för en sammanhållen palestinsk stat. Palestinierna måste gå med på att en del av Västbanken annekteras av Israel. Som kompensation får palestinierna en del områden som ligger i själva Israel. Jerusalem måste på något sätt delas mellan parterna. Sannolikt så att Israel behåller merparten, men att palestinierna ändå kan hävda åtminstone en symbolisk kontroll över delar av staden.

Men de senaste dagarna har vi sett hur motståndet ser ut. Hamas-rörelsen har genomfört två attacker mot israeliska bosättare. Den israeliska bosättarrörelsen hotar att bryta det tillfälliga stopp för nya bosättningar som premiärminister Netanyahu har infört.

Bosättarna hatar Hamas. Och Hamas hatar bosättarna. Men de har ett gemensamt mål: fredsförhandlingarna ska stoppas till varje pris.
Då är det ledarskapet hos förhandlarna som är avgörande.
Premiärminister Salam Fayyad har åstadkommit något av en revolution i de palestinska områdena på Västbanken. Säkerheten har blivit bättre och tillväxten har tagit fart. Bättre ordning i de palestinska områdena har också bidragit till att minska antalet terroristattacker mot Israel. Något som inte minst den israeliska underrättelsetjänsten är väl medveten om.
På den israeliska sidan ser det sämre ut. Premiärminister Netanyahu är direkt beroende av bosättarna för att behålla regeringsmakten.
Vi vet ungefär hur en uppgörelse måste se ut. Vi vet att en fredsuppgörelse skulle innebära ett lyft för regionen – och en förbättring av säkerheten för hela världen. Ändå finns det nästan ingen som tror att förhandlingarna i Washington leder till resultat. Det är djupt tragiskt.