Läkemedelsföretaget gick med på att ta tillbaka 25 procent av beställningen. Trots denna affärsuppgörelse fick Sverige som land en riktig överdos, knappt hälften av vaccinet kom till användning under massvaccineringen i höstas.
En dålig affär kan man tycka om man ägnar sig den enklaste av mänskliga aktiviteter, efterklokhet. Problemet förra sommaren var, att ingen visste hur omfattande den hotande pandemin skulle bli. Larmen från Mexico var illavarslande, unga och friska människor dog av sjukdomen. Massdöden under spanska sjukan i början av 1900-talet blev med ens inte bara något kusligt ur historieboken, utan en möjlig verklighet.

Svenska myndigheter agerade snabbt på den överhettade vaccinmarknaden och säkrade tillgången. Trots prutandet är lagren fyllda. Doserna går också att uppdatera om viruset skulle förändras. I Sverige kan vi alltså med viss trygghet se nästa influensavåg an.
Men det finns en annan möjlighet. Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, hävdar att vi i Sverige inte har behov av mer vaccin. Det behovet är däremot skriande i andra delar av världen. Han nämner Ghana där spridningen nu sker snabbt. Länderna i västra och centrala Afrika är hårt drabbade. Vi vet att 90 procent av dödsfallen i pandemier sker i u-länder, sa Björn Olsen i gårdagens Dagens Nyheter.
Lagret av sju miljoner svenska vaccindoser skulle alltså akut kunna användas på bästa sätt om vi exporterade det till de länder, som inte har råd med alla dessa miljonutgifter. För Sveriges del handlar det om att staten löser in landstingens förråd, alltså ett snabbt politiskt beslut. I detta fall handlar det inte om bistånd utan om att låta en given resurs göra bästa nytta.

En svensk vaccingåva ändrar inte förhållandena på sikt i fattiga afrikanska länder men skulle kunna spara många liv. Unga, friska människor hotas nu till livet av en virusepidemi. Och hjälpen finns på en flygresas avstånd.