Resultatet presenterades i en debattartikel i Svenska Dagbladet på onsdagen. Samtidigt presenterades det nya nätverket Kulturskaparna, där en rad organisationer ingår.
Å ena sidan behöver vi upphovsrätten. Det kommer knappast att bli några jobb kvar på Saab i Trollhättan om inte företaget får betalt för sina bilar. Och på samma sätt är det med film, musik och böcker.

Jo, ett bilföretag får gärna skänka bort en del av sin produktion. En låtskrivare får gärna lägga ut sin musik på nätet för allmän nedladdning. Och en journalist får gärna skriva en artikel utan att ta ett öre i betalning.
Men upphovsmannen måste själv få bestämma om han eller hon vill ta betalt för varan, även om den varan består av ettor och nollor i en dator. Piratideologin är inte hållbar.
Å andra sidan vill vi undvika ett övervakningssamhälle. Ipredlagen är onekligen ett steg mot ökad övervakning. Den går ut på att företag inom exempelvis musik- och filmbranschen ska kunna tvinga internetleverantörer att lämna ut ”adressen” till enskilda datorer. Därefter kan de driva process mot misstänkta ”pirater”.
En sympatisk lösning vore just att internetleverantörerna tar betalt även för rätten att ladda ner film och musik. Upphovsrättsinnehavarna får betalt för sina verk. Internetanvändare slipper riskera att få bruna kuvert från mäktiga företag som hotar att driva en process mot dem. Visserligen blir internetabonnemanget en aning dyrare, men det är nog värt det.

Möjligen kan det sägas vara orättvist om det blev obligatoriskt att betala för upphovsrätten, så fort du köper ett internetabonnemang. Det finns internetanvändare som är ointresserade av att ladda ner musik eller film.
Men fördelarna överväger ändå. Och om vi får en ny typ av internetabonnemang, anpassade till 2010-talet, kan vi också räkna med att intresset för digital nedladdning av musik, böcker och film ökar. Det borde både internetleverantörer och de som vill sälja sina verk vara glada över.