Mona-laget får 49,6 procent, medan Fredrik-laget får nöja sig med 43,0 procent. Som alltid ska man ta dessa tidiga undersökningar med ett helt lass salt. Men visst finns det intressanta detaljer att plocka ur denna manifestation av svenska folkets partisympatier.
Miljöpartiet ligger stadigt på plats som det största av småpartierna och 4,5 procentenheter över valresultatet från 2006. Partiet har ett fullödigt program men förknippas helt naturligt med miljöpolitiken. De som väljer Miljöpartiet prioriterar miljön. Så är det. Vad än partierna kommer att debattera i valrörelsen, så finns det en stor grupp väljare som håller fast vid miljöfrågorna.

I årets val är gruppen förstagångsväljare rekordstor. Och för unga spelar miljöfrågorna stor roll. Miljön är konkret. Miljön handlar också om framtiden, den framtid som tillhör det tidiga 90-talets babyboomare. Miljöpartiets sympatier nu, 9,7 procent, kan betraktas som en lägstanivå i valet.
De minsta av småpartierna i opinionsundersökningen finns inte ens i riksdagen Sverigedemokraterna fick 5,6 procent, och detta under en period då det varit tvärtyst om partiet, i alla fall i den nationella politiken. Detta är en tankeställare för alla politiska motståndare.
Och Sverigedemokraternas motståndare är samtliga andra etablerade partier. Alla säger de blankt nej till samarbete. Partierna vill inte ens möta SD i debatter. Denna inställning finns det anledning att ompröva. Om Sverigedemokraterna etablerar sig på en nivå ovanför spärren till riksdagen, går det inte att tiga ihjäl partiet.
Visst finns risken att debatterna ger SD en skjuts framåt. Det är dilemmat i ett demokratiskt system. Skulle dessa öppna sammandrabbningar leda ända in i riksdagen för SD:s del, får de andra partierna ta konsekvenserna då.

Trots skillnaderna mellan partierna, och numera mellan de två regeringsalternativen, delar de grundläggande värderingar, som inte SD:s intåg ska kunna rucka på.
Politik är i högsta grad att vilja. Men också att våga.