Kanske är det rätt att frige henne 2011. Kanske borde det vänta något år till.
Men det är en riktig princip att även svårt kriminellt belastade personer får en andra – kanske rent av en tredje – chans.
Är Annika Östberg ett offer för olyckliga omständigheter? Nej, det vore att ge en alldeles för förenklad bild av Annika Östbergs liv. Hon har levt ett liv i den kriminella världen – långt före de två ödesdigra mord som ledde till att hon dömdes till ett långt fängelsestraff i USA.

Det har hetat att hon dömts till mellan 25 år och livstid för två mord som hon inte hade begått. Riktigt så enkelt är det inte. Hon hjälpte sin pojkvän att ladda vapnet under en eldstrid med en polis. En polis som kom för att se om paret behövde hjälp, efter att de hade fått punktering på bilen.
Hade en man som dömts för samma brott mötts av samma sympati, samma stöd och samma insatser?
Men oavsett det, så är det rätt att Annika Östberg får en andra chans.
Det finns en moralisk aspekt på detta – att även den som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet ska få en chans att leva ett laglydigt liv. Inte som en självklar rättighet efter ett antal år i fängelse, utan som ett möjligt resultat av skötsamhet och deltagande i behandlingsprogram.

Vi skulle också kunna se det mera krasst. Vad är alternativet till att låta personer som dömts för svåra brott komma ut igen? Det skulle vara att låsa in människor tills de dör i fängelset. Det skulle sannolikt skapa ett betydligt hårdare klimat på våra fängelser. En livstidsdömd skulle i princip bli straffimmun. Oavsett vad personen gjorde skulle han eller hon inte kunna drabbas av något hårdare straff.
Och det är inte gratis att hålla folk inlåsta, särskilt inte om vi vill garantera att de inte rymmer eller smugglar in narkotika på anstalten.
Så oavsett om du nu friges 2011 eller något år senare: Lycka till, Annika Östberg!