Moralstormar är något av en blågul nationalsport och ger fart och fläkt i mediesamhället. Speciellt i sommarstiltjen. Det har stormat kring dansbanorna, serietidningarna, snusklitteratur, Pippi Långstrump, pilsnerfilmen och videovåldet.
Inget fyller somliga med en sådan vällustig vrede och härlig indignation som åsynen av misstänkta snuskhumrar av båda könen som verkar ägna sig åt annan sex än ett stilla heterosexuellt lagomguppande i Ikea-dubbelsängen i nattens mörker.
Åsbro är Änglagård som realitysåpa. Där är heteronormen och ängslan i full sving. Det är krafter som man inte ska underskatta, vilket framgår av filmen.

Fakta är att i Åsbro herrgård driver ägaren pensionat och restaurangrörelse. Dessutom har tydligen en sexklubb med BDSM-inriktning sina lokaler där.
Den beskrivs som ett sexnäste, klubb för våldsporr och så vidare. Dessutom har yogastuderande på en kursgård mitt emot sett striptease i fönstren på nätterna; ett barn har mött ett par endast iklätt ett nät i skogen etcetera. Ett vittne påstår sig ockå ha varit inne och skådat kvinnor fastspända på hjul. Etcetera.
Klubbens hemsida bjuder på genretypiska sexlekar. Vad mer behöver en rättänkande människa för att ta avstånd från snusket?
Inte så mycket substans och källkritik – men massor av moral och tät semantisk dimma. För var kommer pornografin in? Pornografi är att i bild eller text vända sig till en publik för att hetsa upp den.

Ur liberal synvinkel finns ingen anledning att ägna sig åt moraliskt fördömande eller värderande av en sexual praktik som utövas mellan två samtyckande människor. Vad som sker inom intimsfären i hemmet eller på privata klubbar är inte statens sak. Om det inte finns anledning att misstänka lagbrott förstås. Då är det en polissak.
Precis som när det gäller nattklubbar och andra nöjesinrättningar förväntar man sig självklart att klubben inte i onödan stör sina grannar. Något annat är väl heller inte att vänta sig eftersom gästerna säkert är oförvitliga medborgare – som vi.