Den som är satt i skuld är icke fri. Det var titeln på förre statsministern Göran Persons bok där han gav sin version hur han lett saneringen av de svenska statsfinanserna. En högtidlig titeln med bibliska övertoner och knappast en slogan att sälja in sparsamhet till unga människor.
Statens finanser är stora affärer som, förhoppningsvis, sköts av proffs med stora insikter om vad som bör göras och vilka risker som är förknippade med att ta lån.
Vill jag låna pengar till att köpa ett hus så kollar långivaren direkt upp om jag har min ekonomi under kontroll. Betalningsanmärkningar kan direkt sätta stopp för affären.
I högkonjunkturer, som den vi nu lämnat bakom oss, agerar ofta både långivare och låntagare som om räkenskapens dag aldrig kommer. Men den kommer, var så säker. USA fick erfara hur affärsidén om att låna ut pengar till husköpare som egentligen inte hade råd, sprack med en smäll. Explosionen lämnade förödda familjeekonomier och konkursade kreditgivare efter sig. Sunda affärer? Knappast.

I Kronofogdens register ökar nu antalet unga människor med betalningsanmärkningar. En stor del kommer från hyresskulder, kontokort och mobiltelefonräkningar. Det mest oroväckande är att mängden snabblån fördubblades mellan 2007 och 2008. Det handlar ofta om sms-lån. Kreditbolagen erbjuder lån på flera tusen kronor utan kreditprövning. Ansök före lunch på mobilen så har du pengarna på eftermiddagen. Säg den som inte kan falla för den frestelsen, ung som gammal.
Är man 18-år är man myndig och ska givetvis ta ansvar för sina egna handlingar. Ekonomisk klokskap är dock en egenskap som oftast växer fram under vuxentiden. Och visst kan man ställa krav på skolan och de ungas omgivning att ständigt undervisa om hur viktigt det är att vara aktsam med pengar.

Men det finns ett rakare och effektivare sätt, helt på marknadens villkor – strängare kreditprövningar. Kreditföretagens skrupelfria sätt att locka nya unga kunder med snabb lån är inte bara omoraliskt. Det är osunda affärer – för alla parter.