En nazistisk officer håller i en insamlingsbössa till "vinterhjälpen". Den svenske arvprinsen Gustaf Adolf lägger en slant i bössan. Det är en arrangerad bild. En bild som var avsedd att användas i den nazistiska propagandan.
Att delar av det svenska kungahuset deltog i kryperiet för nazismen och Hitler är i och för sig ingenting nytt. Det skulle inte behöva vara en belastning för den nuvarande kungen. Inom samma kungahus fanns det också personer som sympatiserade med de allierade, till exempel prins Bertil och den dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf.
Men de senaste dagarnas publicitet kring den nuvarande kungens pappa har bemötts på ett märkligt sätt av hovet. Hovets informationschef Nina Eldh väljer att bortförklara. "Han var arvprins, då måste man följa protokollet och delta i diplomatiska sammanhang. Han skötte bara sina diplomatiska förbindelser", säger hon till Aftonbladet.
Hovet försöker komma undan genom att förvränga historien. Då blir det allvarligt. Inte minst med tanke på att kungen är oavsättlig. Han kan inte ställas till ansvar, även om han skulle bära sig aldrig så dumt åt.

Vi har genom åren sett många exempel på att både personer och organisationer har fått göra upp med de mörka sidorna av sin historia. Vänsterpartiet utsätts till exempel för berättigad kritik för att det fortfarande finns medlemmar som sympatiserar med diktaturer. Ledande medlemmar har fått svara på kritiska frågor om varför de deltog vid sovjetiska partikongresser och bjudresor till Östtyskland.
Inom ramen för projektet Levande historia har vi fått läsa om hur den svenska regeringen agerade under kriget. Alltför ofta handlade det om att anpassa sig till diktatorn med den fyrkantiga mustaschen.
Behovet att göra upp med det förflutna borde vara särskilt stort för den institution som gör anspråk på att vara en samlande symbol för hela det svenska folket. Visst kan det vara besvärande att beskriva en mörk historia för ett kungahus som i dag vill framstå som fredligt, demokratiskt och lite gulligt. Men om det dyker upp spår av hakkors på den symbolen, är det ett bekymmer både för Sverige som nation och för institutionens trovärdighet. Sådant bemöts inte genom att släta över.
En demokratiskt vald statschef hade inte kunnat agera på det sätt som hovet nu gör.