Uppgiften kommer från organisationen Reportrar utan gränser. Men det är inte bara regeringar och stater som hotar journalister. Även ekonomiska och kriminella intressen eller bådadera, som inte gillar att granskas eller synas i offentligheten drar sig inte för att hota, eller döda personer som arbetar inom medierna.
Reportrar utan gränsers siffror är bara toppen av ett isberg. Om man räknar människorättsaktivister och regimkritiker handlar det om tiotusentals människor, som fängslats och tystats därför att de talar högt eller skriver om sådant som regimerna inte vill veta av eller låta medborgarna ta del av. 

Möjligheterna för medborgarna att yttra sig, och acceptansen för detta, är avgörande för vilken typ av samhälle det är. Sambandet mellan yttrandefrihet och graden av allmän frihet och öppenhet i samhället är oupplösligt.
Frågan är långt större än journalisters och redaktörers arbetsvillkor. Bara de senaste veckorna rapporteras om tillslag mot journalister och bloggare från ett antal länder: Gambia, Iran, Somalia, Tjetjenien, Zambia, Nordkorea, Vitryssland, Kuba, Azerbajdzjan, Tunisien, Algeriet, Egypten – för att lista några av de länder som sysslar med sådant.
Inte heller vårt land går fri. Under sommaren har flera fall skett där anställda som talat med medier fått reprimander av sin arbetsgivare. Det är en del av samma problematik med ordets frihet, fast naturligtvis inte lika dramatiskt och lika brutalt som i ovannämnda länderna. Det är viktigt att tänka på.

Vi talar om dagliga händelser. Några fall blir uppmärksammade, andra hamnar i anonymitet. Mycket beror på den ork som organisationer som Amnesty, Human Rights Watch, Reportrar utan gränser och Helsingforskommittérna kan uppbåda. Även aktiva inom dessa lever farligt i många länder. Uppmärksamhet ger visst skydd, det har många aktivister vittnat om.
Därför är det viktigt att regeringar är aktiva, att medier berättar och att vi som samhällen och stater stöttar dem som arbetar för en demokratisk förändring i sina hemländer.
När det behövs ska de givetvis ges skydd och asyl undan sina bödlar och jägare. Ett engagemang som bygger på att vi tror att det kan göra skillnad: Ge frihet åt någon fängslad och kanske förmå diktatorer att hålla igen i sina excesser. 

Att vara efterfrågad är detsamma som att inte vara glömd. Men uppmärksamhet är ingalunda någon garanti för att klara sig. Se bara på behandlingen av Aung San Suu Kyi, en av världens mest kända politiska fångar och ”adopterad” av hela världsamfundet. När Burmas regim häromdagen dömde henne till ytterligare flera år i husarrest var budskapet mycket tydligt: vi bryr oss inte om vad ni tycker och gör!
Men det är precis vad vi måste göra. Bry oss! Se världen! Se människan!