Breivik är alltså ansedd som tillräknelig och döms till 21 år i förvaring med möjlighet till förlängning. Han tog emot straffet först med ett leende lekande på läpparna, sedan allt allvarligare.
När domare Wenche Elisabeth Arntzen bett alla i salen att sätta sig ned fortsatte hon med att läsa om Breiviks familjeförhållande och bakgrund.
När domen blev läst kramade AUF-ledaren Eskil Pedersen dem som sitter närmast. Han såg lättad ut, liksom de runt honom från anhörigföreningen

Domen innebär att Breivik kommer att tillbringa åtminstone de närmaste decennierna på Ila fängelse och förvaringsanstalt utanför Oslo. Där finns en nybyggd avdelning för honom med tre celler för att sova, arbeta respektive träna. Han kommer inte att ha kontakt med andra fångar.

Enligt domen var Breivik straffrättsligt tillräknelig för handlingarna den 22 juli. Hur de kommit fram till det ger sig under dagen när domskälen gås igenom.
Formellt är minimitiden tio år, men ingen räknar med att den bestämmelsen blir aktuell för Breivik. Straffet på 21 års förvaring är strafflagens strängaste. Det kan förlängas med fem år i taget, så länge han bedöms utgöra en fara för samhället.

Om Breivik står vid sitt ord kommer han inte att överklaga straffet. I så fall är rättsprocessen mot Norges värsta terrorist över och landet får ro att gå vidare.
Hade Breiviks dömts som otillräknelig skulle han ha överklagat eftersom han inte ville att han extrempolitiska handlingar skulle förklara som galenskap.

Domaren Wenche Elizabeth Arntzen fortsätter med Breiviks bakgrund och de uppgifter han kommit med om till exempel nätverket Knights Templar.
Rätten har inte funnit något stöd för att Knights Templar existerar, konstaterar hon.
Breiviks bevekelsegrunder för att bomba regeringskvarteret och genomföra en massaker på Utöya, till exempel att Norge påstås tas över av muslimer och att han var "ett verktyg för revolutionen", gås igenom av domaren.

Även åklagarna kan överklaga och enligt juridiska experter kan det bli aktuellt beroende på hur tingsrätten nu bedömt den så kallade tvivelsprincipen.
Praxis efter en dom i Högsta domstolen 1979 är nämligen att det är bättre att en frisk person döms till tvångsvård än att en sjuk person straffas med fängelse, det vill säga råder det tvivel om den åtalades tillräknelighet ska denne dömas som otillräknelig till tvångsvård i stället för fängelse.

Åklagarna uttryckte i sitt yrkande på otillräknelighet tvivel. Frågan är nu om de och Riksåklagaren godtar domen eller vill ha tvivelsbegreppet prövat även i hovrätten – och hur mycket de beaktar att den plåga den skulle innebära för det norska samhället om hela rättegången ska tas om 2013.
Parterna i målet har två veckors betänketid för att överklaga.