På Skatteby gård i Odensbacken konstaterar arrendatorn Lennart Palm att det är ett ovanligt år. Först vårens enorma regnmängd och nu torka.
– Det är som man brukar säga ”för mycket och för lite skämmer allt”, och det stämmer ju till viss del.
Delar av vårsådden regnade bort. 17 hektar, nästan tio procent av totala arealen, fick han så om. I kornåkern syns de delarna tydligt.
– Det såddes om i juni, det är för kort vegetationsperiod. Det mognar tidigare än normalt och får mindre kärnor.

Lennart Palm visar skillnaden på kornaxen som såddes med tre veckors mellanrum. Skörden som klarade regnet har hunnit växa i normal takt och har utvecklat längre rötter vilket gör det lättare att hitta vatten.
I den nyare delen har värmen bidragit till ett snabbt växtförlopp vilket alltså gör att kärnorna blir mindre. Det kommer att visa sig i att skörden blir mindre och eventuellt också sämre.
– För oss spannmålsbönder blir det här en ekonomiskt kännbar historia, säger han och tillägger att han livnär sig också på annat utöver spannmålsodlingen vilket gör det lättare för honom att hantera en missväxt.

Lennart Palm pekar på sandbacken någon kilometer bort. Han ser att rågen som växer där håller på att torka och brännas ner. Sandjordar är visserligen inte lika vattenhållande som mull- och lerjordar, men rågen ska tåla torka bra.
– Men rötterna räcker inte ner så vattnet måste fyllas på uppifrån.
Han hoppas på regn. Mycket regn. Det krävs för att fylla igen sprickorna. Han är bekymrad över situationen, men konstaterar samtidigt att det är naturens krafter som bestämmer.
– Jag läste i en artikel om ett ställe i Afrika där de har haft torka i sju år och då tystnar man litegrann. Men likafullt är det besvärligt.