Knallar från Sydamerika till Sydostasien stod bakom stånden och hemmafolket såg nöjda ut. Och det var musik i varje gathörn och utekrogarna var packade redan vid lunchtid. Det var ett riv och ett slit på Köpmangatan där varorna vräktes ut och på kvällen var priset 20 kronor per plagg.

Det är då den riktiga trängseln brukar uppstå. Drottninggatan är då inget för stressade örebroare. Mitt emot Rådhuset var det tvärstopp, där salsadansare skapade riktig karnevalstämning. Varma vindar blåste upp mellan Kulturskolan och Nikolaikyrkan och de behövde inte använda den fläkt som var uppmonterad utanför Vasakonditoriet.
– Jag älskar det här, säger kommunens tidigare informationschef Krister Fahlström som rör sig i snigelfart och hälsar till höger och vänster.
– Det här är den kväll då Örebro lever upp. Det vill vi ha mer av, säger han.

Men här fanns också helsvenska inslag, som manskören Örebro sångargille som sjöng en blandning av snapsvisor och vårsånger.
– Det är kul bara att titta på dirigenten som hoppas upp och ned, säger Kerstin Karlsson och berättar att han heter Eric Oldsberg.
Utanför Betelkyrkan stod Örebrostrubaduren Ingemar Olsson och sålde eget material.
– Marknadsaftonen är en social grej. Här finns något för alla, förklarade han.
På Stortorget rockade Eva Eastwood, utanför Örebros äldsta bokhandel stod Per Morberg och signerade sin grillbok. Nedanför rådhuset stod Johan Pehrson och pratade politik och vid det övergivna Järntorget kunde man åka i korg 50 meter mot skyn. De enda som såg ut att ha lite långtråkigt var de patrullerande poliser som dök upp lite här och där.