Quick har tagit tillbaka allt och försöker tillsammans med sin advokat Thomas Olsson få resning beviljad så att målen tas upp på nytt. Motiveringen är att det framkommit helt nya omständigheter som visar att Thomas Quicks tidigare erkännanden inte var tillförlitliga.
1991 hamnade han på rättspsykiatriska avdelningen vid Säters sjukhus, dömd till sluten psykiatrisk vård för olika brott. Morden började han erkänna efter något års terapibehandling.
Samtidigt som terapin utökades erkände han allt flera mord.
Han är inte dömd för allt det han erkänt.
I resningsansökan förklarar Quick att han upplevde en förväntan från personalen om att hans tillstånd skulle kunna förklaras av olika traumatiska händelser.
Quick började berätta om delar av sin barndom och antydde att det fanns mycket mer att säga. Han tyckte att omgivningen blev mera positiv och att han fick allt mer uppmärksamhet.

Trodde på sina uppgifter
Han skriver i resningsansökan att han mot den bakgrunden berättade om olika mord och att terapin då intensifierades ytterligare och även medicineringen.
Enligt resningsansökan gjorde medicineringen det möjligt för honom att fullkomligt ohämmat berätta om olika mord, till och med suggerera sig själv till att för stunden tro på sina egna uppgifter.Han förklarar att han inte alls hindrades av att han sedan blev dömd för det ena mordet efter det andra.
Quick menar att från att ha varit en människa med låg självkänsla, och en upplevelse av att sakna existensberättigande, uppfattade han sig nu som en person som väckte omgivningens intresse och engagemang.
Han anser heller inte att hans uppgifter ifrågasattes. Quick beskriver att han i stället sågs som stark och modig som vågade berätta om så svåra händelser.

En känsla av makt
Thomas Quick kände också att han fick viss makt genom sina erkännanden.
Han tyckte att det var positivt att ha dagarna fullbokade med förhör, vallningar, intervjuer och möten. Dessutom fanns tillgång till narkotikaklassade läkemedel.
Samtidigt såg han det som att hans nya tillvaro var helt beroende av att han fortsatte erkänna. Nya domar medförde heller inte andra konsekvenser än att påföljden bestämdes till fortsatt rättspsykiatrisk vård. Thomas Quick tyckte därför inte det fanns något negativt i att erkänna en mängd mord.
Hans uppfattning nu är en annan och han vill bli friad från det han dömts för.