– Det var Katja som vaknade först, av nåt konstigt ljud från köket. Hon väckte mig, och precis då skrällde det till av krossat glas.
Farhad pekar mot altandörren bakom sig, där den nedre fönsterrutan är sönderslagen.
– Jag sprang upp direkt, och såg en man som försökte öppna dörren. När han upptäckte mig skar han sig i handen. Sen började han springa härifrån.

Tog upp jakten
Farhad hade bara träningsbyxor på sig, och snabbt slet han på sig ett par skor. Sen tog han upp jakten efter inbrottstjuven.
– Jag tänkte ingenting, bara sprang. Var väl full av adrenalin efter chocken, så jag sprang snabbt. Efter några hundra meter var jag ikapp. Mitt på gångbron över stora vägen.
Farhad tvekade aldrig – tog ett bastant grepp om tjuven, och fick ned honom på marken. En förbipasserande cyklist kom lägligt och ringde efter polisen. Fem minuter senare dök hjälpen upp.
– Det känns som om jag gjorde nånting bra. Polisen sa att det hade varit svårt att hitta honom annars.

Följde efter
Katja berättar om hur hon direkt skyndade efter när hon såg Farhad försvinna iväg.
– Jag var så rädd, och medan jag sprang hade jag bara en tanke i huvudet. Att ”bara dom inte gör honom illa”. Jag visste ju inte om det var en eller flera.
Trots att allt slutade väl sitter rädslan kvar i henne.
– Det var svårt för mig att somna i går kväll – jag känner rädsla för att han ska komma tillbaka.

Lämnad träbit
Farhad upplever det inte på samma sätt, men är ändå bekymrad.
– Jag är så klart ledsen över att Katja är rädd. Det jag annars funderar mest på är att tjuven lämnade en spade och en träbit efter sig när han sprang. Spaden har han använt till att krossa fönstret med, men varför var träbiten med? För att slå oss? Men polisen har varit här och fotograferat, och undersökt allt. Så vi får vänta och se vad som kommer fram.
Paret gifte sig i lördags, i rådhuset i Örebro, och efteråt åkte de hem med sina närmsta för att grilla lite.
– Vi har bott här i Varberga i fyra år. Det är ett bra ställe, och vi trivs här. Vi ser det här som en engångshändelse.