Desirée lämnade kassan på Ica för Afghanistan
Från kassan på Ica till att arbeta som yrkesmilitär och militärpolis i Afghanistan. Desirée Milbers har gjort en resa som få – och det ångrar hon inte.
Relaterat
Artikelbilder
Utsatta människor. Här pratar Desirée med den kvinna som satte djupast intryck i henne. Kvinnan är ensam med tre barn, mannen död och byäldsten hjälper henne inte, så nu vänder hon sig till Desirée för att få hjälp.
I fängelse. Desirée Milbers i full mundering, här inne på ett fängelse. De både vid hennes sida jobbar på fängelset.
Fakta
Desirée Milbers
Ålder: 23.
Bor: Stockholm, men är från Nora.
Familj: Mamma Marika, lillebror Robin och ”platspappa” Tommy i Nora.
Läser: ”Ingenting, jag har svårt att ta mig tid till att läsa böcker.”
Lyssnar: ”På Spotify, nu på sommaren blir det mycket Mellisa Horn och Lars Winnerbäck.”
Gör: Arbetar för försvarsmakten på Svea Livgarde i Kungsängen som yrkesmilitär, sergeant och gruppchef. Ingår i det svenska militärpoliskompaniet som består av cirka 60 personer, varav fyra kvinnor.
På fritiden: Att ta det lugnt, koppla bort det militära, och träffa alla sina vänner. Tränar mycket löpning och styrketräning.
Aktuell: Som militärpolis i Afghanistan, som en av sex svenska militärpoliser på plats. Ska vara där i drygt sju månader, från maj till december.
Nu är hon är hemma hos familjen i Nora i två veckor, sedan bär det iväg tillbaka till krigets Afghanistan där hon arbetar som militärpolis, MP. Det innebär utredningar, eskorter av mycket viktiga personer, att säkra vägar från bomber, hjälpa ortsbefolkningen, stötta och utbilda den afghanska polisen och armén som kämpar mot talibanerna, och mycket annat.
– Klyschan att ingen dag är det andra lik stämmer verkligen bra överens här, berättar Desirée.
Förut jobbade hon som kassörska på Ica Soltunet, men gjorde värnplikten 2008 och valde 2010 att bli yrkesmilitär.
En tankeställare
– Jag är jätteglad att jag valde att göra det här, det är utvecklande och så får man en tankeställare hur man vill leva sitt liv, och är tacksam för det man har, säger hon.
Det är krig i Afghanistan, riskfyllt, och de svenska soldaterna är inblandade i direkta strider.
– Förra veckan blev vi påskjutna med raketer och finkalibrig eld, förklarar hon.
Tre svenska soldater stupade för två år sedan och den 23 mars i våras blev en svensk soldat allvarligt skadad av en vägbomb som exploderade.
– Så det är farligt att vara där, men samtidigt är det så många som behöver hjälp. Och jag har inte stött på någon afghan som vill att vi ska åka därifrån, berättar hon.
Nu har de till exempel varit med och öppnat en väg mellan två byar så att byborna kan åka till varandra utan risk för minor eller bomber.
Det är få kvinnor, bara fyra av runt 60 i det svenska militärpoliskompaniet. Det har både för och nackdelar, förklarar hon.
Kvinnor uppskattade
– Vi kvinnor är väldigt uppskattade av afghanerna, de tycker att det är häftigt med en tjej, berättar Desirée.
I mötet med afghanska kvinnor är det nödvändigt att vara kvinna, eftersom de inte får prata med män. Det är ett sådant möte som hittills gjort starkast intryck på Desirée under de nio veckor hon varit där nere. Kvinnan är ensam med tre barn, mannen död, och byäldsten vill inte hjälpa henne. Majoriteten av kvinnorna får dessutom inte arbeta.
– Så hur ska hon klara sig? Det var väldigt gripande, då märker man också hur mycket kvinnorna har att berätta, för att ingen lyssnar på dem.
58 grader varmt
Nu har Desirée dokumenterat kvinnan och hennes situation och skickat det vidare till den avdelning som sköter sådana hjälpinsatser, och hoppas att hon får hjälp. Det är väldigt fattigt i Afghanistan, torrt och varmt.
– Det var 58 grader dagen innan jag åkte hem, berättar hon.
Även om det var lite av en slump att Desirée sökte sig till just MP-kompaniet har det också sin förklaring.
– På sikt vill jag bli polis, berättar hon.
