Kanske var det mamma och mormor som inspirerade. Kvinnorna som aldrig lät händerna vila. Satte de sig fanns alltid stickningen eller sömnaden med.

– Jag lärde mig handarbeta av dem. När jag var tolv–tretton sydde jag en del av mina egna kläder.

Alice Norén plockar upp skulpturer, ordnar dem på bordet och flyttar sedan om dem. Några steg åt sidan dukar hon upp handarbeten och lite längre bort har maken Bengt börjat placera ikoner på rad.

Omfattande utställning
Utställningen är omfattande och visar även målningar i akryl, äggtempera, akvarell och tusch. Strängarna på lyran är många. Alice har alltid tyckt om att testa nya grejer, provat sig fram och gillar att jobba i olika material.

Bortsett från sömnad och handarbete tog den konstnärliga sidan fart när barnen anlände. Alice blev ledare för olika studiecirklar, i barnkeramik, bild och form. Ett livligt intresse för den skapande processen väcktes på allvar.

– Jag jobbade som ekonomiföreståndare på ett sjukhus och var väktare på nätterna. Men däremellan har jag alltid hållit på med något.

Hon verkar ha en outtömlig energi. Tiden, den tar hon sig.

– Ja, den får ju inte bara rinna bort, säger hon och skrattar.

Satte sig på skolbänken
För att komma närmare sitt intresse även i yrkeslivet satte Alice sig på skolbänken igen som 54-åring. Hon utbildade sig till bildlärare, men det var svårt att få jobb. De sista tio åren jobbade hon i stället som hemkunskapslärare. På fritiden fortsatte hon utveckla sina konstnärliga sinnen.

Sedan ett år är Alice pensionär. Hon kommer ursprungligen från Stockholm där hon fortfarande är bosatt, men planerar nu att tillbringa mer tid i sommarhuset i Ställberg som hon haft sedan mitten av 80-talet.

– Nu kan jag bara göra det jag tycker är kul.

En del av Alices konstnärliga alster visas på Ljusnarsbergs konstklubbs galleri Blå soffan i Kopparberg till 25 februari.