– Om vi hade varit här lite tidigare hade det varit en kilometer högt med is här. Så vi har ändå tur med vädret, inleder Sten Jansson.
Men nu är det inte istid. Det är Riseberga klosterruin den 18 juli 2012. Trots att regnet vräkte ner från himlen bara en halvtimme innan den guidade visningen startar har elva intresserade tagit sig hit.
Sten Jansson är dagens guide.
– Jag ska berätta om det som inte står på skyltarna, säger han.
Informationsskyltar finns nämligen här och var i ruinerna, liksom en monter med broschyrer.

Mineral från Alperna
En kort promenad uppför en backe tar gruppen till det som finns kvar av Riseberga kloster, ett medeltida nunnekloster inom cistercienserorden. Dess historia startade i slutet av 1100-talet.
Visningen tar oss genom olika rum som alla har en egen berättelse. I ett rum har skelett från både barn och äldre hittats. I ruinen av en vägg finns en svart sten, ett mineral från franska Alperna. Det är klostrets grundsten.
– Den är inmurad för att ingen ska tycka att det vore förfärligt snyggt att ha den hemma i trädgården, berättar Sten Jansson.
Början till slutet för klostret var när Gustav Vasa beslöt att alla ”onödiga” ägodelar i klostren skulle tillfalla staten. Efter en brand, troligen orsakad av ett blixtnedslag, reste sig klostret inte igen.

Varje onsdag
Visningarna anordnas av Riseberga Rediviva, en förening med syfte att bevara och levandegöra klosterruinen. Turerna görs på onsdagar klockan 18 till och med mitten av augusti. Intresserade samlas på parkeringen utanför klostret.