Kumlas enda
natursjö fick besök
Lilla Kumla kommun består enbart av en stad med lite åkerfält runtomkring. Eller?
De nya så kallade naturguidningarna ska visa på fina platser som kanske inte alla känner till. Bland deltagarna i torsdags fanns det de som trots att de är Kumlabor sedan många år besökte Öjamossen för första gången.
Ett 40-tal naturintresserade anslöt ut till Öjamossen, när kultur- och fritidsförvaltningen inbjöd till den första naturguidningen. Däribland Bosse Andersson som aldrig tidigare besökt mossen.
– Jag har bott i Kumla i 66 år, hela mitt liv, men det har aldrig blivit av att ta sig hit ut, säger Bosse.
Nu hör det också till saken att det när Bosse var barn inte fanns någon väg mellan Hardemo och Hackvad förbi Öjamossen. Det vet Stig Pettersson, med god lokalkännedom om Hardemotrakten.
Unik miljö
– Grusvägen anlades 1956. Innan dess var det bara ett mindre stråk farbar med cykel sommartid och med släde vintertid.
Att bege sig ut på Öjamossen med skogvaktare Peder Witt, ger en vandring med täta stopp bland vitmossor, tranbär, kråkbär, pors och rundsileshår.
– Jag blir lätt väldigt entusiastisk när jag talar om Öjamossen. Den är riktigt stor, 60 hektar, och unik för både Närke och hela landet. Den fattiga miljön här ger upphov till arter som inte växer någon annanstans än på mossar.
Skogen glesnar vartefter vi når ut på mossen via träspångarna. De forna torvtegarna och sankmarken gör sig påminda och fler än en som tar ett par kliv vid sidan av spången blir betydligt blötare än vad de tänkt sig när de sjunker ned i mossa och dy.
Ett tranpar ser sig tvunget att flyga, men inte utan protesterande rop. En skarp vänstersväng och där plötsligt öppnar sig Älgasjöns mörka vattenspegel. Endast 1,6 hektar till ytan, med ett djup som ingen säkert känner till och Kumlas enda naturliga sjö.
Sista resten av Skarbysjön
– Älgasjön är den enda kvarvarande vattenytan från vad som tidigare var den betydligt större Skarbysjön. Den blir nu allt mindre, men är en riktig pärla i Kumlas natur, säger Peder Witt.
Det råder strikt eldningsförbud på platsen, då elden via torven kan sprida sig och bli mycket svårsläkt. 1938 fick befolkningen gå brandvakt i flera månader sedan en brand uppstått. Det berättas också om den tragiska historien i januari 1934 då en nioårig pojke drunknade i en vak på sjön.
Efter en förmiddag i strålande solsken ute på mossen blir det dags att bryta upp. Fler naturguidningar ska följa.
– Vi kommer att arrangera fler naturguidningar för att visa på det fina som Kumla har, säger Peder Witt.










