Anitha amputerade ett ben
och förlorade sin ledsagare
Diabetes, stroke och flera benbrott. Enligt dottern Susanne har Anitha Sirsjö sjukdomar nog för att fylla ett helt A4-ark. Trots det har Kumla kommun med kort varsel dragit in den hjälp som Anitha har fått via LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Men Anitha tänker inte ge sig utan en fajt.
Relaterat
Fakta
LSS
För att beviljas insatser genom LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, krävs att man faller inom en av tre grupper:
- personer som har utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
- personer med stora begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som inte går över efter en hjärnskada i vuxen ålder
- personer med andra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande och som finns kvar under lång tid.
Det finns tio olika typer av hjälp som man kan få via LSS, bland annat personlig assistans, korttidsvistelse utanför hemmet eller ledsagare.
Den som är beviljad LSS betalar i regel inget för hjälpen. Målet med LSS är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt.
Sedan 2006 har Kumla kommun löpande beslutat att 66-åriga Anitha Sirsjö behöver hjälp för att kunna leva ett normalt liv eftersom hon länge bland annat har haft svår diabetes, dragits med sviterna av en njurtransplantation och har haft stora problem med sina fötter. Nu, när hon dessutom har amputerat ett ben, har kommunen plötsligt bestämt att hon klarar sig själv.
Har behov av service
I tidigare bedömningar har det hetat att ”Anitha har behov av ledsagarservice då hennes funktionshinder medför att hon inte kan ta sig ut på egen hand på några aktiviteter”.
Det som har ändrats sedan dess, förutom den inte helt obetydliga detaljen med det amputerade benet, är att hon flyttat in i en servicelägenhet i centrala Kumla och motvilligt tagit emot en permobil, moppen som hon kallar den.
Nu är bedömningen att Anitha själv klarar av att ”röra sig fritt inomhus samt att lämna bostaden och bege sig ut till närområdet på egen hand”.
– De hakar upp sig på att jag har fått den där moppen. Men om jag vill dricka en kaffe på Sveas – hur ska jag göra då? Där kommer jag inte in med den, säger hon.
Larmar på hemtjänst
Hon har också svårt att ta sig mellan rullstolen och permobilen, sist fick hon larma på förstärkning från hemtjänsten, för sådan är hon också beviljad. De kommer in och tittar till henne flera gånger per dygn och hjälper bland annat Anita att klä på sig och ställa fram medicin.
Beslutet om ledsagare enligt LSS handlar om det som ligger utöver den hjälpen, som att fika på stan, besöka vänner eller gå på bio. Saker hon inte vågar göra utan hjälp eftersom hon behöver hjälp att gå på vanliga toaletter och eftersom blodsockret kan ställa till med både yrsel och förvirring.
Tidigare har Anitha fått ledsagare 28 timmar i månaden, men det är det slut med från och med 1 augusti. I det senaste beslutet står det att ”visst behov av ledsagning vid fritidsaktiviteter kan kvarstå” men att detta ska lösas via socialtjänstlagen, i praktiken hemtjänsten.
– Så om jag vill åka på kattutställning i Örebro så ska alltså hemtjänsten ha tid att åka dit med mig. De kommer att skratta ihjäl sig om jag frågar dem om det, så mycket som de har att göra.
Vad kommer det innebära för dig att bli av med din ledsagare?
– Då blir jag sittande här i lägenheten. Jag är inte den som gnäller och klagar i onödan men jag kommer att överklaga det här beslutet eftersom jag tycker att utredningen är undermålig. De har inte ens bett att få in ett läkarintyg.
